Tänk på att...
Din webbläsare är av en äldre modell. Det innebär att du kanske inte kan använda alla funktioner på webbplatsen. Vi rekommenderar att du uppdaterar till en nyare version.
Utlåtande för arbetshjälpmedel Actions
Loading...

Utlåtande för arbetshjälpmedel

Text Utlåtande för arbetshjälpmedel Actions
Loading...

Här får du som har en patient som ska ansöka om bidrag till arbetshjälpmedel information om hur du fyller i läkarutlåtandet och om vem som gör vad.

Vad är bidrag till arbetshjälpmedel?

Om en patient har en funktionsnedsättning eller sjukdom som gör att hen behöver speciella hjälpmedel för att kunna arbeta kvar hos sin arbetsgivare, kan Försäkringskassan ge bidrag till patienten eller till arbetsgivaren. Det bidraget kallas för bidrag till arbetshjälpmedel. Bidraget kan också användas i förebyggande eller i rehabiliterande syfte. Det går också att få bidrag till att göra en expertundersökning för att ta reda på vilket hjälpmedel patienten behöver. Patienten kan även få bidrag för att reparera sitt arbetshjälpmedel.

Hur skriver jag ett utlåtande som ger Försäkringskassan rätt information?

Socialförsäkringen ställer höga krav på den medicinska informationen för att rätt person ska få rätt ersättning. När Försäkringskassan ska bedöma en persons rätt till arbetshjälpmedel, behöver vi information om patientens diagnos, funktionsnedsättning och aktivitetsbegränsning. När vi tittar på det medicinska underlaget har vi DFA-kedjan som stöd.

DFA-kedjan består av:

  • Diagnos. Avser den eller de diagnoser som orsakar nedsättning av funktion.
  • Funktionsnedsättning. Avser vilken funktion som är nedsatt av sjukdomen och vilka observationer som gjorts.
  • Aktivitetsbegränsning. Avser diagnosens och funktionsnedsättningens konsekvenser. 

I läkarutlåtandet behöver du som läkare beskriva patientens diagnos, funktionsnedsättningar och de aktivitetsbegränsningar som är en följd av dessa. 

Det ska vara tydligt vad som är patientens egen beskrivning och vad som är din iakttagelse och bedömning som läkare.

Aktivitetsbegränsningen ska beskrivas så att man förstår att den är en följd av angiven diagnos, observationer vid undersökningen (status) och en följd av beskriven funktionsnedsättning. Kedjan ska hänga ihop, orsakssambandet ska vara rimligt.

 

Du som läkare bidrar med den medicinska informationen medan Försäkringskassan gör DFA-analysen. Det är det nödvändigt att du tydligt skiljer patientens rapporterade besvär från den kliniska bedömningen av det som observerats i samband med den medicinska undersökningen eller utredningen.

Funktionsnedsättning

Funktioner är kroppens olika förmågor som att kunna spänna en muskel eller rikta sin uppmärksamhet. Funktionsnedsättning är när en funktion är sämre än vad som kan ses som det normala spannet av förmåga. 

Med funktionsnedsättning menas en förlust eller avvikelse i fysisk eller psykisk funktion. Nedsättningen ska avse en påvisbar variation från det som kan anses vara normalt. För funktionsnedsättningar som inte alltid kan observeras direkt, till exempel psykiska funktioner, kan en observation av hur patienten beter sig tydliggöra dessa. Till exempel kan läkaren uppmärksamma minnes- och koncentrationssvårigheter genom riktade frågor eller standardiserade frågor och test. Läkaren kan notera om patienten har svårt att hålla tråden eller glömmer det man nyss samtalat om.

Aktivitetsbegränsning

Aktivitetsbegränsningen är de konsekvenser som en sjukdom eller skada har för individens förmåga till aktiviteter. Bedömningen av aktivitetsbegränsningen ska ställas i relation till vad som kan förväntas i det dagliga livet, eller för en viss arbetsuppgift.

Exempel 1 – rörelse

Patienten har besvär från rörelseapparaten som kan ha en påverkan på de kroppsliga funktionerna, funktionsnedsättningen, i form av till exempel muskelsvaghet eller rörelseinskränkning. 

En sådan funktionsnedsättning kan få konsekvenser för patienten i form av svårigheter att ändra kroppsställning, svårigheter att lyfta, bära eller att gå. Det är denna begränsning av aktivitetsförmågan, aktivitetsbegränsningen, på individnivå som ska beskrivas. 

Att dessutom på något sätt försöka gradera begränsningen är många gånger en förutsättning för att informationen ska bli begriplig. Exempel på en aktivitetsbegränsning kan exempelvis vara när patienten endast med stor svårighet kan resa sig från en stol för att lägga sig på en säng. Att med hjälp av endera armen inte kunna lyfta ett mjölkpaket kan vara ett annat exempel på en aktivitetsbegränsning. Hur långt patienten kan gå, med eller utan hjälpmedel, är ytterligare ett exempel på hur begränsningen kan tydliggöras.

Exempel 2  – värk

Patienten har värk och konsekvenserna för patientens kognitiva funktioner ska beskrivas. Det kan till exempel handla om att patienten har en funktionsnedsättning i form av smärta, koncentrationssvårigheter eller nedsatt energi. 

I nästa steg är det viktigt att tydligt beskriva hur funktionsnedsättningen, exempelvis smärta, ger upphov till en aktivitetsbegränsning, samt hur aktivitetsbegränsningen yttrar sig. Detta eftersom exempelvis funktionsnedsättning i form av smärta inte nödvändigtvis innebär en aktivitetsbegränsning. 

Beskriv aktivitetsbegränsningen genom att ge exempel på hur den påverkar patientens förmåga att utföra aktiviteter i det dagliga livet eller arbetslivet, till exempel problem med minne, koncentrationsförmåga eller att följa instruktioner.

Det måste framgå att det är din bedömning av patientens nedsättningar och begränsningar som anges i läkarutlåtandet.

 

Det finns inget speciellt läkarutlåtande för bidrag till arbetshjälpmedel. Men Försäkringskassan behöver ett medicinskt utlåtande som kan skrivas som ett fritt formulerat intyg med följande innehåll:

  • diagnos
  • funktionsnedsättning och aktivitetsbegränsningar
  • prognos
  • tydlig beskrivning av vilka konkreta arbetsuppgifter som patienten har svårt att klara av, gärna med angivande av grad av svårighet.
  • bedömning om varför hjälpmedlet anses vara ett led i rehabiliteringen.
 

Vem ska göra vad?

Patienten ska:

  • Be läkaren om ett läkarutlåtande.
  • Ansöka om bidrag till arbetshjälpmedel hos Försäkringskassan.
  • Skicka in läkarutlåtandet till Försäkringskassan.

 Ansökan måste göras före inköpet eller ombyggnaden.

Läkaren ska:

  • Skriva ett läkarutlåtande där det står vilken typ av funktionsnedsättning eller sjukdom patienten har.
  • Ge läkarutlåtandet till patienten.

Försäkringskassan ska:

  • Bedöma om patienten eller hens arbetsgivare har rätt till bidrag till arbetshjälpmedel och betala ut ersättning om alla villkor är uppfyllda.

Vanliga frågor

Villkoren för att få bidrag till arbetshjälpmedel finns beskrivna på Försäkringskassans sidor för privatpersoner och arbetsgivare.

Information för patienten om bidrag till arbetshjälpmedel

Information för patientens arbetsgivare om bidrag till arbetshjälpmedel

Nej. Försäkringskassan betalar inte ersättning för utfärdande av detta utlåtande.

Ja. Ring till oss på 0771-17 90 00 så hjälper vi dig. Vi kan tyvärr inte publicera kontaktuppgifter till våra handläggare på webbplatsen.

Ja, det måste vara en läkare som skriver läkarutlåtandet. Men du bör bidra med din kunskap om patientens tillstånd genom att skriva ett utlåtande som kan vara med som ett komplement till läkarutlåtandet. Diskutera med läkaren.

Ja, men bara om patienten samtycker till att du får ta del av uppgifterna. Annars gäller sekretess för tidigare medicinska underlag.