Du som läkare bidrar med den medicinska informationen medan Försäkringskassan gör DFA-analysen. Det är det nödvändigt att du tydligt skiljer patientens rapporterade besvär från den kliniska bedömningen av det som observerats i samband med den medicinska undersökningen eller utredningen.
Funktionsnedsättning
Funktioner är kroppens olika förmågor som att kunna spänna en muskel eller rikta sin uppmärksamhet. Funktionsnedsättning är när en funktion är sämre än vad som kan ses som det normala spannet av förmåga.
Med funktionsnedsättning menas en förlust eller avvikelse i fysisk eller psykisk funktion. Nedsättningen ska avse en påvisbar variation från det som kan anses vara normalt. För funktionsnedsättningar som inte alltid kan observeras direkt, till exempel psykiska funktioner, kan en observation av hur patienten beter sig tydliggöra dessa. Till exempel kan läkaren uppmärksamma minnes- och koncentrationssvårigheter genom riktade frågor eller standardiserade frågor och test. Läkaren kan notera om patienten har svårt att hålla tråden eller glömmer det man nyss samtalat om.
Aktivitetsbegränsning
Aktivitetsbegränsningen är de konsekvenser som en sjukdom eller skada har för individens förmåga till aktiviteter. Bedömningen av aktivitetsbegränsningen ska ställas i relation till vad som kan förväntas i det dagliga livet, eller för en viss arbetsuppgift.
Exempel 1 – rörelse
Patienten har besvär från rörelseapparaten som kan ha en påverkan på de kroppsliga funktionerna, funktionsnedsättningen, i form av till exempel muskelsvaghet eller rörelseinskränkning.
En sådan funktionsnedsättning kan få konsekvenser för patienten i form av svårigheter att ändra kroppsställning, svårigheter att lyfta, bära eller att gå. Det är denna begränsning av aktivitetsförmågan, aktivitetsbegränsningen, på individnivå som ska beskrivas.
Att dessutom på något sätt försöka gradera begränsningen är många gånger en förutsättning för att informationen ska bli begriplig. Exempel på en aktivitetsbegränsning kan exempelvis vara när patienten endast med stor svårighet kan resa sig från en stol för att lägga sig på en säng. Att med hjälp av endera armen inte kunna lyfta ett mjölkpaket kan vara ett annat exempel på en aktivitetsbegränsning. Hur långt patienten kan gå, med eller utan hjälpmedel, är ytterligare ett exempel på hur begränsningen kan tydliggöras.
Exempel 2 – värk
Patienten har värk och konsekvenserna för patientens kognitiva funktioner ska beskrivas. Det kan till exempel handla om att patienten har en funktionsnedsättning i form av smärta, koncentrationssvårigheter eller nedsatt energi.
I nästa steg är det viktigt att tydligt beskriva hur funktionsnedsättningen, exempelvis smärta, ger upphov till en aktivitetsbegränsning, samt hur aktivitetsbegränsningen yttrar sig. Detta eftersom exempelvis funktionsnedsättning i form av smärta inte nödvändigtvis innebär en aktivitetsbegränsning.
Beskriv aktivitetsbegränsningen genom att ge exempel på hur den påverkar patientens förmåga att utföra aktiviteter i det dagliga livet eller arbetslivet, till exempel problem med minne, koncentrationsförmåga eller att följa instruktioner.
Det måste framgå att det är din bedömning av patientens nedsättningar och begränsningar som anges i läkarutlåtandet.
