Tänk på att...
Din webbläsare är av en äldre modell. Det innebär att du kanske inte kan använda alla funktioner på webbplatsen. Vi rekommenderar att du uppdaterar till en nyare version.

Vårt uppdrag inom sjukförsäkringen

Här kan du som är intresserad av Försäkringskassans uppdrag inom den allmänna sjukförsäkringen läsa om handläggarens roll, läkarintyg och vilka andra aktörer som är delaktiga vid en sjukskrivning.

Uppdraget i korthet

Försäkringskassan uppdrag från regeringen inom sjukförsäkringen är att ge rätt ersättning till rätt person genom en rättssäker och effektiv handläggning. Försäkringskassan ska även samverka med hälso- och sjukvården, Arbetsförmedlingen, arbetsgivare och andra aktörer. Det långsiktiga målet är att så få människor som möjligt ska behöva vara borta från sitt arbete på grund av sjukdom.

Handläggarens roll

Försäkringskassans handläggare ska bedöma arbetsförmågan hos den som ansöker om sjukpenning för att kunna besluta om hen har rätt till ersättning. Bedömningen görs utifrån uppgifterna i ansökan, läkarintyget och lagstiftningen.

Läkarintyg – underlag för att beskriva arbetsförmåga

Den som är borta från arbetet i mer än sju dagar måste ha ett läkarintyg. Läkarintyget används av arbetsgivaren och Försäkringskassan för att bedöma om arbetsförmågan är nedsatt och personen därför har rätt till sjuklön från sin arbetsgivare eller sjukpenning från Försäkringskassan. Läkarintyget ger alltså inte automatiskt rätt till ersättning.
I läkarintyget ska läkaren beskriva hur sjukdomen påverkar arbetsförmågan och ange hur länge och i vilken omfattning personen behöver vara sjukskriven. Innehåller inte läkarintyget tillräckligt med information kan Försäkringskassan begära att läkaren kompletterar det.

Den försäkringsmedicinska rådgivaren tolkar information

Försäkringsmedicinska rådgivare anlitas som experter i medicinska frågor som uppstår i handläggningen. De är medicinskt kunniga och ger handläggarna stöd i att förstå och analysera informationen i läkarintygen. Försäkringsmedicinska rådgivare fattar inga beslut om sjukpenning.

Försäkringskassans samordningsuppdrag

Försäkringskassan har ansvar för att samordna rehabiliteringsinsatser för den som är sjukskriven. I det arbetet ska Försäkringskassan samverka med arbetsgivare, hälso- och sjukvården, socialtjänsten, Arbetsförmedlingen samt andra myndigheter som berörs av rehabilitering för den sjukskrivna.

Det innebär att Försäkringskassan i samverkan med andra aktörer, både när det gäller den enskilde och på strukturell nivå, ställer krav på att de bidrar till att skapa förutsättningar för återgång i arbetet för den som är sjukskriven. Försäkringskassan ska se ser till att rätt åtgärder görs i rätt tid av den som har ansvar för det, men utför inte några rehabiliterande insatser.

Rehabiliteringskedjan

Arbetsförmåga bedöms olika beroende på hur länge en person har varit sjuk. Detta kallas för rehabiliteringskedjan:

  • Under de första 90 dagarna som sjukskriven har man rätt till sjukpenning om man inte kan utföra sitt vanliga arbete eller ett annat tillfälligt arbete hos sin arbetsgivare.
  • Efter 90 dagar har man bara rätt till sjukpenning om man inte kan utföra något arbete alls hos sin arbetsgivare.
  • Efter 180 dagar har man rätt till sjukpenning om man inte kan utföra något arbete på den vanliga arbetsmarknaden.

Tidsgränserna i rehabiliteringskedjan gäller inte om Försäkringskassan bedömer att en person med stor sannolikhet kommer att kunna gå tillbaka till ett arbete hos sin arbetsgivare inom ett år från första sjukdagen. Då bedöms arbetsförmågan i förhållande till arbeten hos arbetsgivaren även efter dag 180. Tidsgränserna gäller inte heller om det kan anses oskäligt att bedöma en persons arbetsförmåga i förhållande till arbeten på den vanliga arbetsmarknaden.

Rehabiliteringskedjan gäller fullt ut bara för den som har en anställning. För den som är arbetssökande bedöms arbetsförmågan i förhållande till hela arbetsmarknaden redan från början av sjukperioden. För egenföretagare bedöms arbetsförmågan i förhållande till hela arbetsmarknaden först efter 180 dagar.

 

Vanliga frågor

Det är förmågan att arbeta som våra handläggare bedömer, inte sjukdomen eller symtomen i sig. Om två personer har råkat ut för precis samma sak kan den ena ha rätt till ersättning utan att den andra har det. Den som sitter på kontoret framför en dator kanske kan arbeta som vanligt med ett brutet ben, men det kan troligtvis inte en idrottslärare. Då är det bara idrottsläraren som har rätt till sjuklön eller sjukpenning. Den som sitter på kontoret kan få ersättning för arbetsresor i stället för sjuklön eller sjukpenning om han eller hon inte kan ta sig till arbetet som vanligt utan måste åka taxi.

Men om benbrottet tar lång tid att läka kanske arbetsgivaren kan ordna så att idrottsläraren kan sitta med pappersarbete under en period tills benet är läkt. Då har idrottsläraren inte längre rätt till sjukpenning. Han eller hon kan fortfarande få ersättning för arbetsresor om det inte går att ta sig till arbetet på vanligt sätt.

Hälso- och sjukvården och arbetsgivaren eller Arbetsförmedlingen ansvarar för de rehabiliteringsinsatser som behövs för att en person ska kunna återgå i arbete eller börja söka arbete. Försäkringskassan ansvarar för att samordna insatserna. Om rehabiliteringen inte fungerar som den kan handläggaren ge stöd i kontakten med arbetsgivare och vård.

Ja. 2016 fick 2,1 procent avslag på sin första ansökan och 2017 var det 2,6 procent. För avslag i ett pågående ärende ökade det från 4,1 procent 2016 till 5,8 procent 2017. För att öka rättssäkerheten i Försäkringskassans handläggning har vi anställt fler handläggare de senaste två åren. Det har lett till att vi har kunnat göra bättre bedömningar vid de tidsgränser som är angivna i den så kallade rehabiliteringskedjan och som myndigheten ska följa enligt lag. Det har i sin tur lett till att fler får avslag vid nyansökningar och i pågående sjukperioder.

Socialförsäkringen ställer höga krav på den medicinska informationen för att rätt person ska få rätt ersättning. När Försäkringskassan ska bedöma en persons arbetsförmåga och rätt till sjukpenning, behöver vi bland annat information om patientens diagnos, funktionsnedsättning samt vilken aktivitetsbegränsning som är följden av diagnosen.

För att vi ska kunna göra rättssäkra bedömningar så krävs ibland kompletteringar från läkaren. Exempel på detta är om en person har varit sjukskriven i över 180 dagar. Då ändras Försäkringskassans bedömningsgrunder och handläggaren kan behöva ny information som inte finns i läkarintyget som då behöver kompletteras.

Har man rätt till sjukpenning är det viktigt att man får det samt att det finns en planering för återgång i arbete där de eventuella rehabiliteringsåtgärder som behövs för att komma tillbaka i arbete finns med i planeringen Men det är också viktigt att man inte på oklara grunder hamnar i sjukskrivning utan en konkret plan för att återgå i arbete.

Ja, eftersom antalet sjukfall ökat. Andelen begärda kompletteringar ligger jämt över tid. Försäkringskassan begärde in kompletteringar för 9,7 procent av läkarintygen vid sjukskrivning som inkommit till Försäkringskassan för åren 2016/2017. Motsvarande andel för 2011 var 9,3 procent och för 2012 7,2 procent.

Försäkringskassan gör sin bedömning om rätt till sjukpenning utifrån vilken arbetsförmåga en person har. Det kan innebära att en person inte kan gå tillbaka till sitt vanliga arbete men att den kan utföra ett normalt förekommande arbete. Ett normalt förekommande arbete definieras enligt rättspraxis som fysiskt lätta och rörliga förvärvsarbeten utan icke ergonomiska arbetsställningar, exempelvis fysiskt lätta och varierande förvärvsarbeten. Försäkringskassans bedömer arbetsförmågan medan Arbetsförmedlingens roll är att hjälpa människor åter i arbete.

Diagram som visar Avslag vid initial ansökan om sjukpenning 2017. 2,6% avslag ansökningar. 97,4% beviljade ansökningar. Diagram Avslag av sjukpenning under pågående sjukfall 2017. 5,8% avslag ansökningar. 94,2% beviljade ansökningar. Källa: Försäkringskassans årsredovisning 2017