Försäkringskassans logotyp
Logga in
Tänk på att...

Din webbläsare är av en äldre modell. Det innebär att du kanske inte kan använda alla funktioner på webbplatsen. Vi rekommenderar att du uppdaterar till en nyare version.

Vårt uppdrag inom sjukförsäkringen

Här beskrivs Försäkringskassans uppdrag inom sjukpenning. Texten tar bland annat upp hur rätten till sjukpenning bedöms, läkarintygens funktion, rehabiliteringskedjan och Försäkringskassans samordningsuppdrag.

Försäkringskassan uppdrag inom sjukpenning består av två delar:

  • Att pröva rätten till ersättning. Försäkringskassan ska utreda och sedan fatta beslut om rätten till ersättning. Om sjukpenning beviljas är det också Försäkringskassan som betalar ut ersättningen.
  • Att samordna rehabiliteringsinsatser. Den som fått sjukpenning beviljad ska, då det behövs, få stöd att komma tillbaka till hälsa och arbete. Det här gör Försäkringskassan tillsammans med de andra huvudaktörerna i sjukskrivningsprocessen: den enskildes arbetsgivare, hälso- och sjukvården, ibland Arbetsförmedlingen och självklart med den enskilde själv.

Nedan beskrivs de olika delarna av Försäkringskassans uppdrag inom sjukpenning närmare.

Grundläggande villkor för sjukpenning

I lagen finns en rad villkor som ska vara uppfyllda för att en person ska ha rätt till sjukpenning. Ett grundläggande villkor är att arbetsförmågan är nedsatt med minst en fjärdedel på grund av sjukdom. Det räcker alltså inte att en person är sjuk för att ha rätt till sjukpenning, arbetsförmågan måste också vara nedsatt på grund av sjukdomen.

Ett annat grundläggande villkor för att ha rätt till sjukpenning är att ha en så kallad SGI, sjukpenninggrundande inkomst. Man får en SGI när man arbetar och behåller samma SGI om man anmäler sig som arbetslös hos Arbetsförmedlingen. Har man ingen SGI när man blir sjuk kan man inte få sjukpenning (undantaget är Sjukpenning i särskilda fall) och istället är det då andra delar av vårt gemensamma trygghetssystem som ska fånga upp den som behöver stöd.

Hur bedöms rätten till sjukpenning?

För att bedöma om en persons arbetsförmåga är nedsatt väger Försäkringskassan samman alla underlag som inkommit eller hämtas in i ett ärende. Ofta består underlagen av uppgifter från arbetsgivaren, intyg från läkare och uppgifter från den sjukskrivne.

  • Uppgifter från arbetsgivaren kan till exempel innehålla uppgifter om vad personen normalt gör på sitt arbete, vilka möjligheter det finns att anpassa arbetssituationen och om arbetsgivaren kan erbjuda något annat arbete som den som är sjuk kan klara, trots sin sjukdom.
  • Läkarintyget ska innehålla medicinsk information om den enskilde och hur läkaren bedömer att personens arbetsförmåga är påverkad av sjukdom. Läkarintyget ska också innehålla uppgifter om i vilken omfattning läkaren bedömer att personen behöver vara sjukskriven och vad som ligger till grund för den bedömningen
  • Uppgifter från den som ansöker där hen själv redogör för sina besvär och hur det påverkar arbetsförmågan.

Försäkringskassan ska sedan göra en helhetsbedömning av alla underlag.

Arbetsförmågan hos den som ansöker ska prövas mot olika bedömningsgrunder beroende på hur länge en person varit sjukskriven, den så kallade rehabiliteringskedjan, något som regleras i lagstiftningen.

Rehabiliteringskedjans tidsgränser

För den som är anställd bedöms arbetsförmågan enligt följande:

  • Under de första 90 dagarna ska arbetsförmågan bedömas mot personens vanliga arbete eller ett annat lämpligt arbete som arbetsgivaren tillfälligt kan erbjuda.
  • Efter 90 dagar ska arbetsförmågan även bedömas mot andra arbeten som arbetsgivaren kan erbjuda permanent.
  • Efter 180 dagar ska arbetsförmågan bedömas mot arbeten som finns på den vanliga arbetsmarknaden, så kallade normalt förekommande arbeten. Det finns dock undantag som gör att bedömningen även vid den här tidsgränsen fortsatt ska bedömas mot arbeten hos den arbetsgivare man har:
    • om den sjukskrivne är 62 år eller äldre.
    • om vård eller rehabilitering har försenats på grund av effekter av sjukdomen covid-19 och övervägande skäl talar för att den sjukskrivne kommer kunna vara tillbaka i arbete hos sin arbetsgivare efter avslutad behandling
    • om övervägande skäl talar för att den sjukskrivne kommer kunna vara tillbaka i helt arbete hos sin arbetsgivare senast dag 365.
    • om det finns särskilda skäl som talar för den sjukskrivne med stor sannolikhet kommer kunna återgå helt i arbete hos sin arbetsgivare senast dag 550.
    • om den sjukskrivne till exempel har en allvarlig sjukdom eller får rehabilitering efter en olycka.
  • Efter 365 dagar ska arbetsförmågan bedömas mot ”ett normalt förekommande arbete”. Men även här finns möjlighet att göra undantag:
    • om den sjukskrivne är 62 år eller äldre.
    • om vård eller rehabilitering har försenats på grund av effekter av sjukdomen covid-19 och övervägande skäl talar för att den sjukskrivne kommer kunna vara tillbaka i arbete hos sin arbetsgivare efter avslutad behandling
    • om det finns särskilda skäl som talar för den sjukskrivne med stor sannolikhet kommer kunna återgå helt i arbete hos sin arbetsgivare senast dag 550.
    • om den sjukskrivne till exempel har en allvarlig sjukdom eller får rehabilitering efter en olycka.

Personer som är arbetslösa prövas mot normalt förekommande arbete från första dagen.

Läkarintyg – underlag för att bedöma arbetsförmåga och rehabiliteringsbehov

Ett läkarintyg utfärdas oftast inom ramen för ett vanligt läkarbesök och är ett viktigt underlag för Försäkringskassan, men också för arbetsgivare. Det är genom läkarintyget som medicinsk information om den enskilde når både arbetsgivare och Försäkringskassan. Underlaget är helt centralt både för att Försäkringskassan ska kunna besluta om sjukpenning men också för att bedöma behovet av rehabiliteringsåtgärder.

Även arbetsgivare är beroende av läkarintyget. För anställda som blir sjuka och inte kan jobba så kan sjuklön från arbetsgivare betalas ut de första 14 dagarna i sjukfallet. Som anställd ska man efter sju dagar visa ett läkarintyg för sin arbetsgivare och läkarintyget ligger till grund för arbetsgivarens beslut om sjuklön. Men minst lika viktigt är att läkarintyget ger information till arbetsgivare om vilka anpassningar av arbetsplatsen som skulle kunna vara aktuella för att hjälpa medarbetaren tillbaka i arbete.

Om en person efter sjuklöneperiodens slut inte är frisk ska arbetsgivaren anmäla det till Försäkringskassan och då kan den enskilde ansöka om sjukpenning från Försäkringskassan. Till ansökan ska bifogas ett läkarintyg.

Läkarintygets innehåll

I läkarintyget ska läkaren beskriva vilken eller vilka sjukdomar som påverkar personens förmåga att arbeta och på vilket sätt. Läkaren ska ange hur länge och i vilken omfattning hen bedömer att personen behöver vara sjukskriven och vad den bedömningen grundas på. Nuvarande läkarintyg utformades tillsammans av hälso- och sjukvården och Försäkringskassan år 2018.

Läkarintyg för sjukpenning Pdf, 1 MB, öppnas i nytt fönster.

Eftersom Försäkringskassan aldrig gör några egna medicinska undersökningar är myndigheten helt beroende av medicinsk information från hälso- och sjukvården om den som ansöker om sjukpenning. Något som främst når Försäkringskassan genom läkarintyget.

Kompletteringar – om information saknas

Det händer att Försäkringskassan bedömer att läkarintyget inte innehåller tillräckligt med information för att beslut om sjukpenning ska kunna fattas. Då måste Försäkringskassan hämta in mer information från läkaren. I de allra flesta fall behövs dock ingen komplettering.

Här finns statistik från hälso- och sjukvården på andelen kompletteringar i sjukpenningärenden:

Andel utfärdade intyg som fått en kompletteringsbegäran Länk till annan webbplats, öppnas i nytt fönster.

Handläggarens roll

Det är Försäkringskassans handläggare som fattar beslut om sjukpenning. Samma sjukdom kan påverka olika människor på olika sätt, och förutsättningarna och omständigheterna runt en person som blir sjukskriven skiljer sig ofta åt. Det betyder att Försäkringskassan ska göra en individuell bedömning, utifrån omständigheterna i varje enskilt fall, både av rätten till ersättning samt behov av rehabilitering.

Det är ofta svåra bedömningar att göra, särskilt om en person varit sjukskriven en längre tid och arbetsförmågan inte längre bara ska bedömas mot det vanliga arbetet. Detsamma gäller om en person är arbetslös och det inte finns något specifikt arbete att göra bedömningen emot.

Idag är också många personer sjukskrivna på grund av olika psykiatriska diagnoser, till exempel utmattning, stress och ångest. Det ställer högre krav på Försäkringskassan eftersom sjukdomsbilden då ofta kan vara komplex. Dessutom är det vid psykisk ohälsa ofta svårare för behandlande läkare att uttala sig om prognosen för återgång i arbete, vilket kan påverka rätten till ersättning.

Vilket stöd har handläggarna?

För att kunna göra bra utredningar och fatta korrekta beslut har Försäkringskassan handläggare ett omfattade stöd i sitt arbete. Dels i form av skriftligt kunskapsmaterial – styrande och stödjande dokument – men också genom att jobba i team och ta stöd av kollegor. Till sin hjälp har de också specifika stödfunktioner, till exempel försäkringsspecialister och försäkringsmedicinska rådgivare.

  • Försäkringsspecialister har oftast lång erfarenhet av handläggningen och är experter på den lagstiftningen som gäller.
  • Försäkringsmedicinska rådgivare är läkare som arbetar som tjänstemän på Försäkringskassan och som handläggarna kan vända sig till för att få stöd i att förstå och tillgodogöra sig informationen i läkarintygen.

Ingen av stödfunktionerna fattar beslut om sjukpenning – det gör alltid en handläggare. Stödfunktionernas uppgift är endast att vara just ett stöd.

Under 2021 fattade Försäkringskassan beslut om att utöka stödet till handläggarna med ytterligare en stödfunktion, ett så kallat rättsligt stöd. Det rättsliga stödet ska tillhandahålla ett utökat juridiskt stöd till handläggarna. Beslutet är en del av den genomlysning av Försäkringskassans förvaltning av sjukförsäkringen som myndighetens ledning beslutade om i februari 2021.

Försäkringskassans samordningsuppdrag

Försäkringskassans samordningsuppdrag är den andra delen av myndighetens uppdrag inom sjukpenning. Försäkringskassan ska ge stöd till den som blivit sjuk att komma tillbaka till arbete och hälsa genom att vid behov samordna rehabiliteringsinsatser.

Detta är ett arbete som Försäkringskassan gör tillsammans med flera andra aktörer, där alla ansvarar för olika delar och har olika roller.

  • Försäkringskassan ska driva på processen och förmå den eller de som ansvarar för olika relevanta rehabiliteringsåtgärder att snarast genomföra dem. Försäkringskassan kan dock inte kräva att andra aktörer genomför rehabiliteringsåtgärder.
  • Hälso- och sjukvården ansvarar för medicinsk behandling och rehabilitering.
  • Arbetsgivare som har en sjukskriven medarbetare ska vidta åtgärder för en effektiv rehabilitering och har ett långtgående och lagstadgat ansvar för sina medarbetare – även efter att någon blivit sjukskriven. Till exempel ska arbetsgivare se om en persons arbetssituation kan anpassas utifrån individuella sjukdomsbesvär eller om det finns några andra lämpliga arbeten att erbjuda personen, tillfälligt eller permanent.
    Om det är troligt att en medarbetare kommer var sjukskriven i minst 60 dagar ska arbetsgivaren också upprätta en så kallade plan för återgång i arbete. Planen ska upprättas senast dag 30 i sjukfallet.
  • Arbetsförmedlingen ansvarar för den arbetsmarknadsinriktade rehabiliteringen, till exempel utbildningsinsatser och arbetsträning.
  • Kommunen ansvarar för sociala rehabiliteringsinsatser, till exempel genom familjerådgivning och behandling av missbruksproblem.

Alla insatser och Försäkringskassans samordning sker i samråd med den som är sjukskriven.

Försäkringskassan tillhandahåller eller utför alltså inte själv några rehabiliteringsåtgärder utan här behöver Försäkringskassan samverka med andra aktörer.

Statistik

Här finns statistik från Försäkringskassan om sjukpenning:

Försäkringskassans statistikdatabas

Senast uppdaterad