Tänk på att...
Din webbläsare är av en äldre modell. Det innebär att du kanske inte kan använda alla funktioner på webbplatsen. Vi rekommenderar att du uppdaterar till en nyare version.

Vårt uppdrag inom assistansersättning

Här kan du som är intresserad av att förstå Försäkringskassans uppdrag inom assistansersättningen läsa om vad som styr vem som har rätt till statlig assistansersättning och vilket ansvar som ligger på kommunerna.

Uppdraget i korthet

Möjligheten till assistansersättning är viktig för att personer med funktionsnedsättning ska kunna leva sitt liv på samma sätt som personer utan funktionsnedsättning. Tillsammans med Sveriges kommuner har vi ett ansvar att ge rätt stöd till personer med funktionsnedsättning, där vår del handlar om att bedöma rätten till statlig assistansersättning. Försäkringskassan ansvarar för att den statliga assistansersättningen, utifrån gällande lagar och rättspraxis, går till de personer som har rätt till den. Alla ska kunna räkna med att bedömas på ett likvärdigt sätt oavsett var i landet de bor. Dessutom har vi ett ansvar att anmäla om vi misstänker att utförare av assistans inte följer de lagar och regler som gäller.

Vem kan få assistansersättning från Försäkringskassan?

För att få statlig assistansersättning från Försäkringskassan behöver personen tillhöra någon av personkretsarna i LSS. Personen ska även ha behov av hjälp mer än 20 timmar i veckan med fem i lagen fastställda behov; personlig hygien, intagande av måltider, av- och påklädnad, kommunikation med andra eller annan hjälp som förutsätter ingående kunskaper om personen.

Kommunen och Försäkringskassan – vem gör vad?

Ansvaret för personlig assistans är idag delat mellan kommunerna och Försäkringskassan. Ansvarsfördelningen är, i huvudsak, beroende av hur omfattande den enskildes behov av personlig assistans för grundläggande behov är.

Om en persons behov av hjälp med de i lagen fastställda behoven överstiger 20 timmar per vecka är Försäkringskassan ansvarig för att betala ut assistansersättning.

Personen använder sedan dessa pengar för att själv välja hur den personliga assistansen ska anordnas. Assistansen kan anordnas av en kommun eller någon annan som har tillstånd att bedriva verksamhet med assistans. Det är även möjligt att anställa sina egna assistenter.

Understiger behovet 20 timmar i veckan är det kommunen som är ansvarig för stödinsatserna. Exempel på sådana kan vara personlig assistans, ledsagarservice, kontaktperson, avlösarservice, korttidsvistelse, korttidstillsyn, särskilda boenden och daglig verksamhet. Stöd till personer med funktionsnedsättning och deras familjer ges till största delen, 89 procent av insatserna, av kommunen. Om en person behöver vård till följd av sin funktionsnedsättning ansvarar sjukvården för detta.

Rätt ersättning ska gå till rätt person i rätt tid

För att säkerställa att rätt person får assistansersättning, och att bedömningarna är likvärdiga och rättssäkra, utgår Försäkringskassan från gällande regelverk och rättspraxis. Dessa beskrivs i vår vägledning gällande Assistansersättning. Rättspraxis har ändrats och förtydligats sedan 1994 då LSS infördes, bland annat genom domar i Högsta förvaltningsdomstolen.

Försäkringskassan ska följa den praxis som domarna skapar och då kan bedömningen av vem som har rätt till assistansersättning och i vilken utsträckning förändras över tid.

Försäkringskassan gör i dagsläget, efter lagändringen den 1 april, inte tvåårsomprövningar av rätten till assistans. Det innebär som regel att de som idag har assistans inte kan bli av med de timmar de redan har.

Regeringen har tillsatt en utredning för att se över LSS, uppdraget ska redovisas i ett betänkande senast den 15 december 2018. Du kan läsa mer omLSS-utredningen på regeringens hemsida.

Vanliga frågor

LSS står för lagen om stöd och service till vissa funktionshindrade. Det är en rättighetslag som ska garantera att personer med omfattande och varaktiga funktionsnedsättningar har goda levnadsvillkor, att de får den hjälp de behöver i det dagliga livet, och att de kan påverkar vilket stöd och vilken service som de får. Syftet med lagen är att de här personerna ska få möjlighet att leva som andra.

De behov som en person enligt LSS måste bedömas behöva hjälp med i minst 20 timmar i veckan för att ha rätt till statlig assistansersättning kallas "grundläggande behov". Detta begrepp kan ibland vara lite svårt att förstå då det inte handlar om grundläggande behov i allmän mening utan specifikt dessa fem:

  • personlig hygien
  • måltider
  • att klä av och på sig
  • att kommunicera med andra
  • behov av annan hjälp som förutsätter ingående kunskaper om den funktionshindrade (handlar främst om aktiv tillsyn av övervakande karaktär på grund av personens psykiska tillstånd).

Den som behöver hjälp med dessa behov mer än 20 timmar per vecka kan sedan även få assistansersättning för andra behov, till exempel:

  • hemliv (städa, tvätta, handla)
  • fritids- och samhällsaktiviteter (utöva sin religion, sporta, gå ut med hunden)
  • förflyttning
  • tillsyn (kopplat till funktionsnedsättningen).

För att ansöka om personlig assistans behöver personen tillhöra någon av personkretsarna i LSS. De tre personkretsarna är:

Personkrets 1: Personer med utvecklingsstörning, autism eller autismliknande tillstånd.

Personkrets 2: Personer som fått ett betydande och bestående begåvningsmässigt funktionsnedsättning efter en hjärnskada i vuxen ålder på grund av yttre våld eller en kroppslig sjukdom.

Personkrets 3: Personer som har andra varaktiga fysiska eller psykiska funktionsnedsättning som inte beror på normalt åldrande. Detta gäller om de fysiska eller psykiska funktionsnedsättningarna är stora och orsakar betydande svårigheter i personens dagliga livsföring och personen därför har ett stort behov av stöd eller service. Betydande svårigheter i personens dagliga livsföring kan vara att han eller hon behöver hjälp med att klä på sig, laga mat, förflytta sig eller kommunicera med omgivningen.

Statlig assistansersättning är en av flera olika sorters stöd som personer med funktionsnedsättning kan ha rätt till. Lagen slår fast att just detta stöd är till för att hjälpa de som behöver hjälp med fem specifika behovsområden (se nedan) i mer än 20 timmar i veckan för att kunna leva ett liv som andra.

Den som inte kommer upp över denna gräns kan självklart fortfarande vara i stort behov av hjälp, men den ska då utföras av exempelvis sjukvården eller kommunen.

Från och med 1 april 2018 kan rätten till assistansersättning endast omprövas i den utsträckning denna rätt har minskat i omfattning på grund av väsentligt ändrade förhållanden som är hänförliga till den försäkrade.

Bestämmelsen i Socialförsäkringsbalken om att Försäkringskassan ska ompröva rätten till assistansersättning efter att två år passerat har tagits bort från och med 1 april 2018. I förarbetena till lagen framgår att regeringens avsikt är att detta är en tillfällig förändring och att bestämmelsen ”bör återinföras så snart det finns förutsättningar för det”.

Enligt regeringens uppfattning blir detta aktuellt tidigast när en reformerad assistanslagstiftning, med utgångspunkt i den LSS-utredning som presenteras hösten 2018, träder i kraft.