Tänk på att...
Din webbläsare är av en äldre modell. Det innebär att du kanske inte kan använda alla funktioner på webbplatsen. Vi rekommenderar att du uppdaterar till en nyare version.

Fokus krävs för låg och stabil sjukfrånvaro

8 juni 2018

Försäkringskassans årliga uppföljning av sjukfrånvarons utveckling i Sverige visar på stora variationer över tid. Bara under 2000-talet har sjukpenningtalet svängt kraftigt vid två tillfällen. Målet om en låg och stabil sjukfrånvaro kräver långsiktigt fokus från alla inblandade aktörer.

- När sjukskrivningarna vänder nedåt tenderar fokus att skifta bort från sjukförsäkringen och historiskt har det lett till ökad sjukfrånvaro igen. Det är en stor utmaning och även ett stort ansvar för oss och andra aktörer att se till att sjukfrånvaron hålls på en jämn och stabil nivå, säger Maria Hemström-Hemmingsson, t.f. generaldirektör på Försäkringskassan.

Den nedgång som för närvarande kännetecknar sjukskrivningarna går till stor del att härleda till regeringens uppdrag till Försäkringskassan från 2015, som handlar om att öka rättssäkerheten och att i ännu högre grad göra bedömningarna vid tidsgränserna, 90 respektive 180 dagar, i rehabiliteringskedjan. Ett arbete som har genomförts samtidigt som andelen ändrade beslut i omprövning minskar och förvaltningsrätternas ändrade beslut ligger på den lägsta nivån under hela 2000-talet. Uppföljningen visar också att allt fler personer väljer att avsluta sin sjukskrivning eller avstå från att ansöka om förlängning i samband med prövningen som görs efter ett halvår (dag 180). Det kan tyda på en ökad medvetenhet om regelverket för sjukförsäkringen både hos hälso- och sjukvården och hos individen.

- Nu är det extra viktigt att Försäkringskassan fortsätter att arbeta rättssäkert och gör försäkringsmässiga bedömningar, annars riskeras sjukförsäkringens långsiktiga hållbarhet. Samtidigt ska vi stärka samordningen och stödet till individen, i samverkan med andra aktörer, för att underlätta återgången till arbete för dem som är sjukskrivna, säger Maria Hemström-Hemmingsson.

Svar på regeringsuppdrag - Uppföljning av sjukfrånvarons utveckling 2018

Variationer i sjukfrånvaro

Sjukpenningtalet var som allra högst i september 2002 till januari 2003 med 18,6 dagar. I regleringsbrevet för 2003 formulerades då det så kallades halveringsmålet, det innebär bland annat att antalet dagar med sjukpenning skulle halveras från 2002 till 2008.

Den lägsta noteringen för sjukpenningtalet är 6,0 från december 2010. Anledningen till nedgången var bland annat införandet av rehabiliteringskedjan (tidsgränserna) 2008 och den bortre tidsgränsen som innebar att många personer lämnade sjukförsäkringen efter maxtiden på 914 dagar.

Under 2011 började sjukfrånvaron stiga igen och hösten 2015 kom regeringen med åtgärdsprogrammet ökad hälsa och minskad sjukfrånvaro där samhällsmålet om ett sjukpenningtal på 9,0 dagar per person och år lanserades. Försäkringskassan fick också ökade resurser för att i högre grad kunna göra bedömningar enligt tidsgränserna i försäkringen (efter 90 respektive 180 dagar). Den bortre tidsgränsen avskaffades 1 januari 2016.

I januari 2017 toppade sjukpenningtalet på 10,9 för att sedan under året vända ned i alla landets län. I april i år noterades sjukpenningtalet till 9,9, oförändrat jämfört med mars och februari i år och en nedgång från 10,7 i april i fjol.

Tillbaka till nyhetsarkivet