Tänk på att...
Din webbläsare är av en äldre modell. Det innebär att du kanske inte kan använda alla funktioner på webbplatsen. Vi rekommenderar att du uppdaterar till en nyare version.
Vårt uppdrag inom assistansersättning Actions
Loading...

Vårt uppdrag inom assistansersättning

Text Rätten till assistansersättning Actions
Loading...

Här kan du som är intresserad av att förstå Försäkringskassans uppdrag inom assistansersättningen läsa om vilka som betalar ut assistansersättning, lagar som reglerar vem som har rätt till assistans och vilket annat stöd som personer med varaktiga funktionsnedsättningar kan få.

Uppdraget i korthet

Försäkringskassan och Sveriges kommuner har ett gemensamt ansvar att ge stöd till personer med funktionsnedsättning. Vårt uppdrag är att utreda och besluta om rätten till statlig assistansersättning. Vi ska göra det utifrån gällande lagstiftning, på så vis kan vi fatta rättssäkra och likvärdig beslut och säkerställa att rätt person får rätt ersättning i rätt tid.

Vem kan få assistansersättning från Försäkringskassan?

För att få assistansersättning från Försäkringskassan ska personen tillhöra någon av de tre grupper som beskrivs i LSS (lagen om stöd och service till vissa funktionshindrade). Dessa tre grupper kallas för personkretsar. Förutom att ingå i en av dessa personkretsar ska personen ha ett grundläggande behov på minst 20 timmar i veckan.

Delat ansvar med kommunerna

Försäkringskassan delar uppdraget att betala ut ersättning för personlig assistans med kommunerna. Försäkringskassan tar över ansvaret från kommunen för att betala ut ersättning för personlig assistans om en persons grundläggande behov överstiger 20 timmar per vecka. Vi betalar ut assistansersättning som personen sen använder för att själv välja hur den personliga assistansen ska anordnas. Assistansen kan anordnas av en kommun, ett kooperativ eller ett assistansföretag. Det är även möjligt att själv anställa sina egna assistenter.

Stöd från kommunen

Det finns flera stödinsatser som personer med funktionsnedsättning kan få är till exempel ledsagarservice, en kontaktperson, avlösarservice, korttidsvistelse, korttidstillsyn, särskilda boenden och daglig verksamhet. Stöd till personer med funktionsnedsättning och deras familjer ges till allra största delen av kommunen som står för 88 procent av insatserna. Om en person behöver vård som en följd av sin funktionsnedsättning, till exempel sondmatning, ansvarar sjukvården.

Rättssäkra bedömningar

För att säkerställa att rätt person får assistansersättning, och att bedömningarna är likvärdiga och rättssäkra, utgår Försäkringskassan från de lagar och regler som gäller. Sedan assistansersättningen infördes 1994 har kriterierna för att få assistansersättning förtydligats genom bland annat domar i Högsta förvaltningsdomstolen. Försäkringskassan ska följa den praxis som domarna skapar och då kan bedömningen av vem som har rätt till assistansersättning och i vilken utsträckning förändras.

Domar som har påverkat dagens utveckling

Ett antal prejudicerande domar har särskilt påverkat dagens utveckling av vem som har rätt till assistansersättning.

En sjukvårdande insats som sker enligt hälso- och sjukvårdslagen ska aldrig ingå i bedömningen av hur många assistanstimmar en person behöver. Det beror på att sjukvård ges och finansieras av hälso- och sjukvården.

Egenvård är en insats som hälso- och sjukvården har bedömt att personen själv eller någon annan kan utföra. Egenvård kan ingå i bedömningen av behovet av assistanstimmar.

I läkarutlåtandet för assistansersättning ska därför hälso- och sjukvården skriva om behovet av hjälp ska ske genom en sjukvårdande insats eller genom egenvård.

Sjukvård och egenvård 2012pdf öppnas i nytt fönster

 

Försäkringskassan har tolkat en dom från Högsta Förvaltningsdomstolen (HFD 2012 ref. 41) så att sjukvårdande insatser i form av egenvård inte kan vara grundläggande behov.

Försäkringskassan tydliggjorde tolkningen under 2016, vilket har lett till att tid för till exempel egenvård i form av sondmatning inte har räknats med i de grundläggande behoven. Egenvård kan ingå i bedömningen av behovet av assistanstimmar, men inte utifrån kriterierna för grundläggande behov.

I december 2016 gjorde Kammarrätten i Göteborg (3208-16) en annan tolkning av Högsta förvaltningsdomstolens dom. Det tyder på att rättsläget är otydligt om egenvård kan vara ett grundläggande behov eller inte vid bedömningen av rätten till assistansersättning.

Försäkringskassan är skyldig att följa praxis från Högsta förvaltningsdomstolen. Försäkringskassan överklagar domar till Högsta förvaltningsdomstolen där det behövs vägledning. I och med att kammarrätten har gjort en annan tolkning av Högsta förvaltningsdomstolens dom och eftersom bedömning av vad som utgör grundläggande behov är avgörande för rätten till personlig assistans anser vi att det behövs en ny vägledande dom från Högsta förvaltningsdomstolen som förtydligar rättsläget. 

Genom en tydlig vägledning kan vi göra rättssäkra och likvärdiga bedömningar, säkerställa att rätt person får rätt ersättning och att det finns ett fortsatt förtroende för assistansersättningen. Därför överklagar Försäkringskassan kammarrättens dom till Högsta förvaltningsdomstolen.

 

När föräldrar till ett barn med funktionsnedsättning ansöker om assistansersättning gör Försäkringskassan en bedömning av hur mycket assistans just det barnet behöver. Bedömningen görs med hänsyn till det normala föräldraansvaret, det vill säga hur mycket hjälp och stöd barnet behövt om det inte haft sin funktionsnedsättning.

För att kunna bedöma rätten till assistansersättning för barn har Försäkringskassan därför utifrån olika domar förtydligat vad som ingår i föräldraansvaret utifrån barns normala utveckling i olika åldrar. Det innebär till exempel att grundläggande behov för personlig hygien inte är ett föräldraansvar för ett barn som fyllt nio år.

Föräldraansvar 2015

ISF 20143:6 Föräldraansvar

 

2015 beslutade Högsta förvaltningsdomstolen att det femte grundläggande behovet endast gäller personer med psykiska funktionsnedsättningar.

För att kunna bedöma rätten till assistansersättning har Försäkringskassan tolkat domstolens beslut och förtydligat definitionen av psykisk funktionsnedsättning.

Om hjälpbehovet är en följd av den psykiska funktionsnedsättningen och behovet kan kopplas samman med något av de andra grundläggande behoven kan det femte grundläggande behovet ingå i bedömningen av rätten till assistansersättning.

Femte grundläggande behovet och psykisk funktionsnedsättning 2015 pdf öppnas i nytt fönster

 

Beslut omprövas vartannat år

Försäkringskassan ska enligt lag ompröva beslutet om assistansersättning vartannat år. Att ompröva innebär att utreda vilka personens hjälpbehov är och bedöma rätten till assistansersättning utifrån rådande lagar och praxis. När praxis ändras kan även beslutet om rätten till assistansersättningen ändras. Detta även om personens funktionsnedsättning eller behov inte har förändrats.

Om en omprövning leder till att assistansersättning från Försäkringskassan dras in, övergår ansvaret till kommunen. Då kan andra stödinsatser bli aktuella genom antingen LSS eller Socialtjänstlagen. När assistansersättning dras in är Försäkringskassan skyldig att informera kommunen om det.

Vanliga frågor

Vartannat år ska Försäkringskassan enligt lag ompröva beslutet om assistansersättning. Vi måste utreda hjälpbehovet och på nytt ta ställning till rätten till assistansersättning utifrån rådande praxis. Eftersom praxis förändras kan även beslutet om rätten till assistansersättningen ändras. Det kan innebära att man får assistansersättning för fler, färre eller lika många timmar.

Ibland har det dröjt längre än två år mellan omprövningarna. Det beror på att Försäkringskassan inte har hunnit med att genomföra utredningarna i tid.  

När assistansersättningen infördes 1994 var genomsnittligt antal timmar 67 per person och vecka. Motsvarande siffra 2016 var 127,5 timmar per vecka.

Innan 2009 berodde ökningen av timmar på två faktorer:

  • Att antalet mottagare ökade för varje år.
  • Att mottagarna för varje år hade i snitt fler timmar än tidigare.

Sedan 2009 har antalet mottagare varit stabilt på runt 16 000, det vill säga antalet som kommer till ersättningen har varje år varit ungefär lika många personer som lämnar den. Att det totala antalet timmar har fortsatt att öka sedan dess beror nästan enbart på att det genomsnittliga antalet timmar för personer med assistans ökar.

Det genomsnittliga antalet timmar ökar därför att de som har assistansersättning ansöker om och beviljas fler timmar. Ungefär 70 procent av de som har assistansersättning under tio år får fler timmar över tid.

En förklaring till den här ökningen är att barns behov av stöd delvis tillgodoses av föräldrar och skola, men att detta stöd tillgodoses av personlig assistans när barnet blir äldre. Som regel beviljas till exempel inte assistansersättning för den tid ett barn går i skolan, men när skolgången är avslutad kan fler timmar assistans beviljas. Den förklaringen räcker dock inte för att förstå varför 20-åringar i dag har fler timmar än 20-åringar för 10 år sedan.

Under de senaste åren har vi sett att många får fler timmar inom en kort tid efter att de nybeviljats ersättningen. Ungefär hälften av alla som beviljats assistansersättning för första gången ansöker om fler timmar inom två år. Av dem får nio av tio fler timmar. I genomsnitt ökar tiden för dem med 32 timmar i veckan. Den ökningen förklaras inte av att barn och ungdomar blir äldre, eftersom den gäller alla, men barn i mindre utsträckning än vuxna.

En generell förklaring till den stora ökningen över tid är att behovet ”annan hjälp som kräver ingående kunskap” har blivit vanligare. Över tid har dessa mottagare beviljats allt fler timmar för behovet, vilket har gjort att de har ett mycket högre genomsnitt än andra. Ett annat behov som ökat i omfattning, och därför bidragit till ett högre genomsnitt är dubbel assistans.

En annan generell förklaring är att många har incitament att öka timantalet, samtidigt som handläggarna har svårt att bedöma vad som är en rimlig omfattning av tidsåtgången för olika behov. Privata anordnare har till exempel vinstintresse, kommunen kan behöva utföra mindre äldreomsorg om personer redan har assistansersättning, och anhöriga som arbetar som assistenter kan få en högre inkomst.

Utöver att de som redan har ersättningen beviljas alltfler timmar över tid, ökar också timmarna för de som beviljas ersättningen första gången. Till exempel fick de som beviljades ersättningen för första gången 2005 i genomsnitt 76 timmar i veckan. 2015 var genomsnittet 104 timmar i veckan. Trots det allt högre snittet för nybeviljade, ser vi alltså att även de i hög utsträckning ansöker om – och oftast beviljas – 32 timmar mer inom två år.

Sedan assistansersättningen infördes 1994 har antalet personer som får personlig assistans av Försäkringskassan ökat från cirka 6 100 till 15 691. Idag får även strax över 4 000 personer personlig assistans av kommunen.

Ökningen av antalet personer som får assistansersättning kan till stor del förklaras av lagändringar, rättspraxis och normering. Ökningen har sett olika ut över tid för olika åldersgrupper och beroende på funktionsnedsättning. Men sedan 2009 har antalet mottagare legat på drygt 16 000.

Två lagändringar har särskilt bidragit till att fler får assistansersättning:

  • Införandet 1996 av det femte grundläggande behovet, det vill säga ”annan hjälp som kräver ingående kunskaper”.
  • Borttagandet av den övre åldersgränsen 2001, som innebär att man får behålla sin assistansersättning även efter 65-årsdagen.

2016 var utgifterna för assistansersättningen knappt 26 miljarder kronor (inklusive kommunens utgift för de första 20 timmarna). Utgiften för 2016 avviker från tidigare år på grund av övergången till efterskottsbetalning.

Ansökningar om assistans har ökat mest hos personer med utvecklingsstörning, autism eller autismliknande tillstånd (personkrets 1) och barn under de senaste åren. Det innebär att det också är en högre andel inom den här gruppen som får avslag på sina ansökningar.

När Försäkringskassan avslår en ansökan om assistans beror det på att den hjälp personen behöver inte ryms inom ramen för den statliga assistansersättningen. Det innebär inte att vi bedömer att personen klarar sig utan stöd utan att behovet behöver tillgodoses av andra aktörer, till exempel sjukvården eller kommunen.

LSS står för lagen om stöd och service till vissa funktionshindrade. Det är en rättighetslag som ska garantera att personer med omfattande och varaktiga funktionsnedsättningar har goda levnadsvillkor, att de får den hjälp de behöver i det dagliga livet, och att de kan påverkar vilket stöd och vilken service som de får. Syftet med lagen är att de här personerna ska få möjlighet att leva som andra.

De särskilda grundläggande behoven är enligt LSS är följande:

  • personlig hygien
  • måltider
  • att klä av och på sig
  • att kommunicera med andra
  • behov av annan hjälp som förutsätter ingående kunskaper om den funktionshindrade (handlar främst om aktiv tillsyn av övervakande karaktär på grund av personens psykiska tillstånd).

Den som behöver hjälp med de grundläggande behoven mer än 20 timmar per vecka kan även få assistansersättning för andra behov, till exempel för

  • hemliv (städa, tvätta, handla)
  • fritids- och samhällsaktiviteter (utöva sin religion, sporta, gå ut med hunden)
  • förflyttning
  • tillsyn (kopplat till funktionsnedsättningen).

Personkrets 1: Personer med utvecklingsstörning, autism eller autismliknande tillstånd.

Personkrets 2: Personer som fått ett betydande och bestående begåvningsmässigt funktionsnedsättning efter en hjärnskada i vuxen ålder på grund av yttre våld eller en kroppslig sjukdom.

Personkrets 3: Personer som har andra varaktiga fysiska eller psykiska funktionsnedsättning som inte beror på normalt åldrande. Detta gäller om de fysiska eller psykiska funktionsnedsättningarna är stora och orsakar betydande svårigheter i personens dagliga livsföring och personen därför har ett stort behov av stöd eller service. Betydande svårigheter i personens dagliga livsföring kan vara att han eller hon behöver hjälp med att klä på sig, laga mat, förflytta sig eller kommunicera med omgivningen.

infographic_mallobjekt Actions
Loading...

Bilden visar en cirkel där insatser från Försäkringskassan och kommunen utgör olika stora delar. Bilden visar att majoriteten av insatserna är kommunala.

Fördelningen mellan de olika insatserna är enligt följande:
  • Del A är statlig personlig assistans från Försäkringskassan med 16 142 insatser (12 %).

Övriga delar är kommunala insatser enligt följande fördelning:

  • Del B är personlig assistans kommunal med 4 295 insatser (3 %).
  • Del C är Ledsagarservice med 8 306 insatser (6 %).
  • Del D är Kontaktperson med 19 494 insatser (15%).
  • Del E är Avlösarservice med 3 762 insatser (3 %).
  • Del F är Korttidsvistelse med 9 695 insatser (7%).
  • Del G är Korttidstillsyn med 4 377 (3%).
  • Del H är Boende, barn med 1 048 insatser (1 %).
  • Del I är Boende, vuxna med 26 484 insatser (20 %).
  • Del J är Daglig verksamhet med 35 340 (27%).
  • Del K Råd och stöd med 4 351 insatser (3 %).
  • Insatser från Försäkringskassan och kommunen