Rätten till assistansersättning Actions
Loading...

Rätten till assistansersättning

Text Rätten till assistansersättning Actions
Loading...

Försäkringskassan ska utifrån lagar och regler säkerställa att rätt person får rätt ersättning genom likvärdiga och rättssäkra bedömningar och beslut.

Prejudicerande domar påverkar rätten till ersättning

Sedan assistansersättningen infördes 1994 har kriterierna för rätten till ersättningen förtydligats genom bland annat domar i Högsta förvaltningsdomstolen. Ny praxis påverkar bedömningen av vem som har rätt till assistansersättning och i vilken utsträckning.

Vår bedömning

Försäkringskassan ska alltid göra rättssäkra bedömningar. Därför följer Försäkringskassan förändringar i praxis, vilket är en förutsättning för att vi ska kunna göra likvärdiga och korrekta bedömningar.

Beslutet omprövas vartannat år

Försäkringskassan ska enligt lag ompröva beslutet om assistansersättning vartannat år. Att ompröva innebär att utreda personens hjälpbehov och bedöma rätten till assistansersättning utifrån rådande praxis. När praxis ändras kan även beslutet om rätten till assistansersättningen ändras.

Utfall tvåårsomprövning 2010–2016

Antalet tvåårsomprövningar som görs varje år varierar. Det beror hur många ärenden som ska genomgå en omprövning. Ibland har det dröjt längre än två år mellan omprövningarna. Det beror på att Försäkringskassan inte har hunnit med att genomföra utredningarna i tid.

Preliminära resultat för 2016 visar att Försäkringskassan fattade beslut i 2 715 tvåårsomprövningar. Av dem har 82,4 procent fått lika många timmar eller fler beviljade. Den procentuella nivån för indragen assistans har legat på ungefär samma nivå de senaste fem år.

Domar som har påverkat dagens utveckling

Ett antal prejudicerande domar har särskilt påverkat dagens utveckling av vem som har rätt till assistansersättning.

En sjukvårdande insats som sker enligt hälso- och sjukvårdslagen ska aldrig ingå i bedömningen av hur många assistanstimmar en person behöver. Det beror på att sjukvård ges och finansieras av hälso- och sjukvården.

Egenvård är en insats som hälso- och sjukvården har bedömt att personen själv eller någon annan kan utföra. Egenvård kan ingå i bedömningen av behovet av assistanstimmar.

I läkarutlåtandet för assistansersättning ska därför hälso- och sjukvården skriva om behovet av hjälp ska ske genom en sjukvårdande insats eller genom egenvård.

Sjukvård och egenvård 2012pdf öppnas i nytt fönster

 

Försäkringskassan har tolkat en dom från Högsta Förvaltningsdomstolen (HFD 2012 ref. 41) så att sjukvårdande insatser i form av egenvård inte kan vara grundläggande behov.

Försäkringskassan tydliggjorde tolkningen under 2016, vilket har lett till att tid för till exempel egenvård i form av sondmatning inte har räknats med i de grundläggande behoven. Egenvård kan ingå i bedömningen av behovet av assistanstimmar, men inte utifrån kriterierna för grundläggande behov.

I december 2016 gjorde Kammarrätten i Göteborg (3208-16) en annan tolkning av Högsta förvaltningsdomstolens dom. Det tyder på att rättsläget är otydligt om egenvård kan vara ett grundläggande behov eller inte vid bedömningen av rätten till assistansersättning.

Försäkringskassan är skyldig att följa praxis från Högsta förvaltningsdomstolen. Försäkringskassan överklagar domar till Högsta förvaltningsdomstolen där det behövs vägledning. I och med att kammarrätten har gjort en annan tolkning av Högsta förvaltningsdomstolens dom och eftersom bedömning av vad som utgör grundläggande behov är avgörande för rätten till personlig assistans anser vi att det behövs en ny vägledande dom från Högsta förvaltningsdomstolen som förtydligar rättsläget. 

Genom en tydlig vägledning kan vi göra rättssäkra och likvärdiga bedömningar, säkerställa att rätt person får rätt ersättning och att det finns ett fortsatt förtroende för assistansersättningen. Därför överklagar Försäkringskassan kammarrättens dom till Högsta förvaltningsdomstolen.

 

När föräldrar till ett barn med funktionsnedsättning ansöker om assistansersättning gör Försäkringskassan en bedömning av hur mycket assistans just det barnet behöver. Bedömningen görs med hänsyn till det normala föräldraansvaret, det vill säga hur mycket hjälp och stöd barnet behövt om det inte haft sin funktionsnedsättning.

För att kunna bedöma rätten till assistansersättning för barn har Försäkringskassan därför utifrån olika domar förtydligat vad som ingår i föräldraansvaret utifrån barns normala utveckling i olika åldrar. Det innebär till exempel att grundläggande behov för personlig hygien inte är ett föräldraansvar för ett barn som fyllt nio år.

Föräldraansvar 2015

ISF 20143:6 Föräldraansvar

 

2015 beslutade Högsta förvaltningsdomstolen att det femte grundläggande behovet endast gäller personer med psykiska funktionsnedsättningar.

För att kunna bedöma rätten till assistansersättning har Försäkringskassan tolkat domstolens beslut och förtydligat definitionen av psykisk funktionsnedsättning.

Om hjälpbehovet är en följd av den psykiska funktionsnedsättningen och behovet kan kopplas samman med något av de andra grundläggande behoven kan det femte grundläggande behovet ingå i bedömningen av rätten till assistansersättning.

Femte grundläggande behovet och psykisk funktionsnedsättning 2015 pdf öppnas i nytt fönster

 

Utvecklingen av antalet timmar

Sedan assistansersättningen infördes 1994 har utgifterna för ersättningen ökat kontinuerligt. I 2017 års regleringsbrev från regeringen står därför att Försäkringskassan ska ha ett särskilt fokus på den ökande timutvecklingen. Arbetet ska präglas av hög kvalitet samt vara rättssäkerhet och likvärdighet så att rätt person får rätt ersättning i rätt tid.

Försäkringskassan värnar assistansersättningen genom att skapa legitimitet och förtroende för den. Vi gör det genom att följa vårt uppdrag, som är att med stöd av lagstiftningen utreda och fatta beslut om rätten till assistansersättning.

Våra bedömningar blir mer rättssäkra och likvärdiga om de utgår från rådande praxis. Det förutsätter att de medicinska underlagen håller hög kvalitet och därför har vi tagit fram ett nytt läkarutlåtande för assistansersättning.

Vårt nya IT-stöd ger oss mer redskap för uppföljning och vårt kontrollarbete hjälper oss att förhindra brottsligt nyttjande av ersättningen. Efterskottsbetalning innebär att ersättningen blir rätt från början och att behovet av återkrav minskar.

fritext_innehallsmallobjekt Actions
Loading...

Visste du att…


Mellan 2011 och 2016 har i genomsnitt sex procent per år lämnat assistansersättningen. Den vanligaste orsaken är att personen avlider. Cirka 1 procent har lämnat på grund av att assistansersättningen dragits in.
 


Ungefär hälften av alla som beviljats assistansersättning för första gången ansöker om fler timmar inom två år. Av dem får nio av tio fler timmar.
 

Vanliga frågor

För att ha rätt till assistansersättning från Försäkringskassan krävs att man har grundläggande behov på minst 20 timmar per vecka. Om man har mindre än 20 timmars grundläggande behov kan man ansöka om personlig assistans från kommunen.

Ett kriterium för att få assistansersättning, liksom andra insatser inom lagen (1993:387) om stöd och service till vissa funktionshindrade (LSS), är att man tillhör någon av lagens tre personkretsar:

Personkrets 1: Personer med utvecklingsstörning, autism eller autismliknande tillstånd.

Personkrets 2: Personer som fått ett betydande och bestående begåvningsmässigt funktionshinder efter hjärnskada i vuxen ålder föranledd av yttre våld eller kroppslig sjukdom.

Personkrets 3: Personer som har andra varaktiga fysiska eller psykiska funktionshinder som uppenbart inte beror på normalt åldrande om de är stora och orsakar betydande svårigheter i den dagliga livsföringen och därmed ett omfattande behov av stöd eller service.

För personer med funktionsnedsättning kan insatser ges enligt lagen (1993:387) om stöd och service till vissa funktionshindrade (LSS) eller socialtjänstlagen (SoL).

Kommunerna står för 88 procent av alla insatser som erbjuds inom ramen för LSS. Det kan till exempel vara ledsagarservice, kontaktperson, avlösarservice, korttidsvistelse, korttidstillsyn, särskilda boenden, daglig verksamhet och personlig assistans.

Stöd till personer med funktionsnedsättning och deras familjer ges därför till allra största delen av kommunen. För personer med funktionsnedsättning kan andra insatser än assistansersättning enligt socialförsäkringsbalken därmed vara aktuella.

Vartannat år ska Försäkringskassan enligt lag ompröva beslutet om assistansersättning. Vi måste utreda hjälpbehovet och på nytt ta ställning till rätten till assistansersättning utifrån rådande praxis. Eftersom praxis förändras kan även beslutet om rätten till assistansersättningen ändras. Det kan innebära att man får assistansersättning för fler, färre eller lika många timmar.

Ibland har det dröjt längre än två år mellan omprövningarna. Det beror på att Försäkringskassan inte har hunnit med att genomföra utredningarna i tid.  

Grundläggande behov är, enligt två domar från regeringsrätten och Högsta förvaltningsdomstolen 2009 och 2015

  1. personlig hygien
  2. måltider
  3. att klä av och på sig
  4. att kommunicera med andra
  5. behov av annan hjälp som förutsätter ingående kunskaper om den funktionshindrade (9 a § LSS).

Uppfyller du kriterierna för de grundläggande behoven finns andra behov som påverkar hur många timmar med assistansersättning du har rätt till. Till exempel

  • hemliv (städa, tvätta, handla)
  • fritids- och samhällsaktiviteter (utöva sin religion, sporta, gå ut med hunden)
  • förflyttning
  • tillsyn (kopplat till funktionsnedsättningen)

Det femte grundläggande behovet är annan hjälp som förutsätter ingående kunskaper om den funktionshindrade (9 a § LSS).

Enligt en dom från Högsta förvaltningsdomstolen är detta behov förbehållet den som har en psykisk funktionsnedsättning. Om hjälpbehovet är en följd av den psykiska funktionsnedsättningen och behovet kan kopplas samman med något av de andra grundläggande behoven kan det femte grundläggande behovet ingå i bedömningen av rätten till assistansersättning.

När assistansersättningen infördes 1994 var genomsnittligt antal timmar 67 per person och vecka. Motsvarande siffra 2016 var 127,5 timmar per vecka.

Innan 2009 berodde ökningen av timmar på två faktorer:

  • Att antalet mottagare ökade för varje år.
  • Att mottagarna för varje år hade i snitt fler timmar än tidigare.

Sedan 2009 har antalet mottagare varit stabilt på runt 16 000, det vill säga antalet som kommer till ersättningen har varje år varit ungefär lika många personer som lämnar den. Att det totala antalet timmar har fortsatt att öka sedan dess beror nästan enbart på att det genomsnittliga antalet timmar för personer med assistans ökar.

Det genomsnittliga antalet timmar ökar därför att de som har assistansersättning ansöker om och beviljas fler timmar. Ungefär 70 procent av de som har assistansersättning under tio år får fler timmar över tid.

En förklaring till den här ökningen är att barns behov av stöd delvis tillgodoses av föräldrar och skola, men att detta stöd tillgodoses av personlig assistans när barnet blir äldre. Som regel beviljas till exempel inte assistansersättning för den tid ett barn går i skolan, men när skolgången är avslutad kan fler timmar assistans beviljas. Den förklaringen räcker dock inte för att förstå varför 20-åringar i dag har fler timmar än 20-åringar för 10 år sedan.

Under de senaste åren har vi sett att många får fler timmar inom en kort tid efter att de nybeviljats ersättningen. Ungefär hälften av alla som beviljats assistansersättning för första gången ansöker om fler timmar inom två år. Av dem får nio av tio fler timmar. I genomsnitt ökar tiden för dem med 32 timmar i veckan. Den ökningen förklaras inte av att barn och ungdomar blir äldre, eftersom den gäller alla, men barn i mindre utsträckning än vuxna.

En generell förklaring till den stora ökningen över tid är att behovet ”annan hjälp som kräver ingående kunskap” har blivit vanligare. Över tid har dessa mottagare beviljats allt fler timmar för behovet, vilket har gjort att de har ett mycket högre genomsnitt än andra. Ett annat behov som ökat i omfattning, och därför bidragit till ett högre genomsnitt är dubbel assistans.

En annan generell förklaring är att många har incitament att öka timantalet, samtidigt som handläggarna har svårt att bedöma vad som är en rimlig omfattning av tidsåtgången för olika behov. Privata anordnare har till exempel vinstintresse, kommunen kan behöva utföra mindre äldreomsorg om personer redan har assistansersättning, och anhöriga som arbetar som assistenter kan få en högre inkomst.

Utöver att de som redan har ersättningen beviljas alltfler timmar över tid, ökar också timmarna för de som beviljas ersättningen första gången. Till exempel fick de som beviljades ersättningen för första gången 2005 i genomsnitt 76 timmar i veckan. 2015 var genomsnittet 104 timmar i veckan. Trots det allt högre snittet för nybeviljade, ser vi alltså att även de i hög utsträckning ansöker om – och oftast beviljas – 32 timmar mer inom två år.

Sedan assistansersättningen infördes 1994 har antalet personer som får personlig assistans av Försäkringskassan ökat från cirka 6 100 till 15 691. Idag får även strax över 4 000 personer personlig assistans av kommunen.

Ökningen av antalet personer som får assistansersättning kan till stor del förklaras av lagändringar, rättspraxis och normering. Ökningen har sett olika ut över tid för olika åldersgrupper och beroende på funktionsnedsättning. Men sedan 2009 har antalet mottagare legat på drygt 16 000.

Två lagändringar har särskilt bidragit till att fler får assistansersättning:

  • Införandet 1996 av det femte grundläggande behovet, det vill säga ”annan hjälp som kräver ingående kunskaper”.
  • Borttagandet av den övre åldersgränsen 2001, som innebär att man får behålla sin assistansersättning även efter 65-årsdagen.

2016 var utgifterna för assistansersättningen knappt 26 miljarder kronor (inklusive kommunens utgift för de första 20 timmarna). Utgiften för 2016 avviker från tidigare år på grund av övergången till efterskottsbetalning.

Lagar beslutas av riksdagen och förordningar av regeringen. Lagar och förordningar är bindande.

I Sverige kan en föreskrift meddelas genom lag, förordning eller, på bemyndigande av riksdagen eller regeringen, en myndighet. Exempelvis kan Sveriges regering i en förordning ge en myndighet rätt att utfärda mer detaljerade regler än de som finns i förordningen.

Varje lag ställer normalt upp ett antal villkor, så kallade rekvisit. För att en lag ska kunna tillämpas krävs att något eller alla villkor är uppfyllda.

Ett begrepp som innebär att tidigare dom, beslut eller utslag i en domstol fungerar som regel eller vägledning i senare inträffade mål eller ärenden med likartade omständigheter.

Ett samlingsbegrepp för rättsliga avgöranden.

Rättsliga ställningstaganden innehåller Försäkringskassans ställningstagande i principiella frågor där det saknas svar i en rättsfråga eller där rättsläget är oklart.

Innehåller beskrivningar av bestämmelser, allmänna råd, rättsliga ställningstaganden, rättspraxis och förarbeten för olika försäkringsområden.

infographic_mallobjekt Actions
Loading...

Bilden visar en cirkel där insatser från Försäkringskassan och kommunen utgör olika stora delar. Bilden visar att majoriteten av insatserna är kommunala.

Fördelningen mellan de olika insatserna är enligt följande:
  • Del A är statlig personlig assistans från Försäkringskassan med 16 142 insatser (12 %).

Övriga delar är kommunala insatser enligt följande fördelning:

  • Del B är personlig assistans kommunal med 4 295 insatser (3 %).
  • Del C är Ledsagarservice med 8 306 insatser (6 %).
  • Del D är Kontaktperson med 19 494 insatser (15%).
  • Del E är Avlösarservice med 3 762 insatser (3 %).
  • Del F är Korttidsvistelse med 9 695 insatser (7%).
  • Del G är Korttidstillsyn med 4 377 (3%).
  • Del H är Boende, barn med 1 048 insatser (1 %).
  • Del I är Boende, vuxna med 26 484 insatser (20 %).
  • Del J är Daglig verksamhet med 35 340 (27%).
  • Del K Råd och stöd med 4 351 insatser (3 %).
  • Insatser från Försäkringskassan och kommunen