Tänk på att...
Din webbläsare är av en äldre modell. Det innebär att du kanske inte kan använda alla funktioner på webbplatsen. Vi rekommenderar att du uppdaterar till en nyare version.
Offentlighet och sekretess Actions
Loading...

Offentlighet och sekretess

Text Offentlighet och sekretess Actions
Loading...

Offentlighetsprincipen är en garanti för öppenhet och är därför en viktig hörnsten i vår demokrati. Den möjliggör en fri samhällsdebatt om myndigheternas styrkor och brister genom att tillåta en allmän insyn och kontroll av deras verksamhet. Yttrandefriheten och rätten att ta del av allmänna handlingar är inte helt oinskränkt. I lagen om offentlighet och sekretess framgår det i vilken mån det finns förbud att röja uppgifter.

Allmän handling

Offentlighetsprincipen omfattar alla allmänna handlingar och har mycket stor betydelse för myndigheternas kontakter med varandra och deras sätt att förhålla sig till medborgarna. I tryckfrihetsförordningen finns bestämmelser om vilka slags handlingar som ska anses som allmänna och hur sådana handlingar ska göras tillgängliga för den som vill ta del av dem. En allmän handling är vanligtvis en handling som förvaras hos en myndighet och anses som inkommen dit eller upprättad där. Enligt tryckfrihetsförordningen har alla rätt att ta del av allmänna handlingar. Alla svenska medborgare omfattas, och i de flesta fall även de som inte är svenska medborgare.

Det finns inga krav på hur en begäran om handlingar eller uppgifter ska utformas eller hur och var den ska lämnas till en myndighet. En begäran kan göras muntligt eller skriftligt.

För att skydda vissa viktiga intressen finns det begränsningar i rätten att ta del av allmänna handlingar. Bestämmelser om förbud mot att i vissa fall lämna ut en allmän handling finns i offentlighets- och sekretesslagen (2009:400). När det gäller Försäkringskassans ärendehandläggning regleras sekretessen i 28 kap. 1 § offentlighets- och sekretesslagen.

En myndighet måste skyndsamt pröva om en handling kan lämnas ut. Det handlar om att ta ställning till om det är fråga om en allmän handling och att göra en sekretessprövning.

Den som begär att ta del av en allmän handling hos en myndighet har rätt att vara anonym, men det finns undantag. Myndigheten får fråga personen om hens identitet eller syfte med begäran om det behövs för att myndigheten ska kunna pröva om det finns hinder mot att lämna ut handlingen. Om någon i en viss situation inte vill uppge vem hen är eller vad som är syftet med begäran kan det leda till att handlingen eller uppgifterna inte lämnas ut.

Om en handling är offentlig är huvudregeln att den genast eller så snart som möjligt utan avgift tillhandahållas i en myndighets lokaler. Där har den som begärt handlingen rätt att läsa eller skriva av den. Många gånger går det inte ta del av handlingen på detta sätt. Personen har även rätt att utan kostnad få enstaka kopior av handlingen skickade till sig.

Om vissa uppgifter i en handling är sekretessbelagda så maskeras de vid utlämnandet.
Enligt avgiftsförordningen (1992:191) ska en myndighet ta ut avgift för kopior av allmänna handlingar som omfattar tio kopiesidor eller mer.

Om Försäkringskassan kommer fram till att en begärd handling eller uppgift inte kan lämnas ut eller att den ska lämnas ut med ett så kallat sekretessförbehåll (där myndigheten kan styra användningen av uppgifterna) ska den som begär handlingen informeras om att Försäkringskassan kan besluta om avslag på begäran.

Försäkringskassan kan besluta om avslag om

  • handlingen inte finns
  • handlingen inte är allmän
  • uppgifterna är sekretessbelagda.

Avslagsbeslutet ska innehålla en motivering och information om hur beslutet kan överklagas.
Det finns även möjligheter för Försäkringskassan att rätta eller ändra ett beslut.

För att det ska vara möjligt att överklaga beslutet, till exempel om att inte lämna ut en allmän handling, så krävs att beslutet har fattats av någon på myndigheten som är behörig att göra det (detta är vanligtvis inte en handläggare). Det räcker alltså inte med ett muntligt besked.

Det är bara den som har begärt handlingen och som vägrats att del av den som får att överklaga avslagsbeslutet. Överklagandet ska göras skriftligt till Kammarrätten i Stockholm. Det ska ställas till Kammarrätten men skickas till Försäkringskassan inom tre veckor från den dag personen fick ta del av beslutet.

 

Yttrandefrihet och informationsfrihet

En annan del av offentlighetsprincipen är yttrande- och informationsfriheten. Dessa grundläggande fri- och rättigheter är fastslagna i regeringsformen och tryckfrihetsförordningen.

Yttrandefriheten handlar om ”frihet att i tal, skrift eller bild eller på annat sätt meddela upplysningar samt uttrycka tankar, åsikter och känslor”. Informationsfriheten ger ”frihet att inhämta och mottaga upplysningar samt att i övrigt ta del av andras yttranden”.

Meddelarfrihet

Även offentliganställda måste få möjlighet att ta del i den allmänna debatten. Det får de genom den så kallade meddelarfriheten. Med meddelarfrihet menas att en anställd hos en myndighet har rätt att lämna ut sekretessbelagda uppgifter för publicering i massmedia, till exempel en tidning. Den som lämnar ut uppgifterna har rätt att vara anonym och myndigheten får inte efterforska vem hen är. Däremot får en anställd inte lämna ut handlingar som rör privatpersoner.

Det är viktigt att veta att meddelarfriheten innebär en rättighet men ingen skyldighet för en anställd att lämna ut uppgifter. Det är den anställda själv som får bedöma om hen tycker att det är lämpligt eller försvarligt att förmedla uppgifter för offentliggörande.

Inskränkningar i meddelarfriheten finns i några fall som anges i tryckfrihetsförordningen och offentlighets- och sekretesslagen. Ett exempel är att meddelarfrihet inte gäller för vad en växeltelefonist har hört i tjänsten. De har tystnadsplikt och får inte röja uppgifter. För dem gäller så kallad absolut sekretess.

 

Sekretess

Den som är anställd hos en myndighet eller deltar i en myndighets verksamhet och har fått kännedom om en sekretessbelagd uppgift är skyldig att iaktta sekretess både under sin anställning och när hen har slutat anställningen. Det gäller också de flesta uppdragstagare, till exempel tolkar och översättare. Bestämmelserna om sekretess finns i offentlighets- och sekretesslagen (OSL). För de anställda på Försäkringskassan finns det en regel i 28 kap. 1 § OSL som redovisar sekretessen i försäkringsärenden. I framför allt OSL finns det även regler som tillåter anställda att under vissa förutsättningar lämna ut uppgifter till exempel till andra myndigheter. Det finns undantag när sekretessen inte gäller, till exempel för den som är part i ett ärende.

För Försäkringskassan och de anställda innebär offentlighets- och sekretesslagen bland annat att uppgifter om någons personliga förhållanden som finns i ärenden av olika slag är sekretessbelagda om det kan antas att personen som uppgiften handlar om tar skada om uppgiften röjs. Det gäller även personens närstående. Med närstående menas bland annat make eller maka, sambo, barn och nära släktingar.

Sekretessen skyddar uppgifter om någons hälsotillstånd eller andra personliga förhållanden. I princip omfattar uttrycket personliga förhållanden alla uppgifter om en person, som till exempel civilstånd, adress, arbetsförmåga och medicinsk diagnos. Även ekonomiska förhållanden som exempelvis sjukpenninggrundande inkomst och sjukpenning faller under begreppet personliga förhållanden.

När någon begär att ta del av en handling eller en uppgift i ett socialförsäkringsärende måste Försäkringskassan göra en s.k. menprövning. Det innebär att man först bedömer vad det är för typ av uppgift, och sedan om det kan antas att den berörda personen eller hens närstående tar skada av att uppgiften lämnas ut. Utgångspunkten för den bedömningen är den berörda personens egen upplevelse hypotetiskt sett. Kan man inte anta att personen skulle ta skada av utlämnandet är uppgifterna offentliga och ska lämnas ut till den som frågar efter dem.

För att kunna avgöra om det kan antas att någon tar skada kan det ibland vara nödvändigt att veta vem det är som frågar efter en uppgift och varför den begärs ut.

Uppgift om namn, ålder, personnummer, civilstånd och adress är i regel inte sekretessbelagda enligt socialförsäkringssekretessen. Men även en normalt sett harmlös uppgift kan avslöja något ofördelaktigt om en person. Personen kan antas ta skada om till exempel en adressuppgift lämnas ut och det framgår att hen är intagen för vård på ett hem för alkoholmissbrukare, ett psykiatriskt sjukhus, ett särskilt ungdomshem eller någon liknande vårdinrättning. Uppgifter om personens yrke och arbetsgivare är i regel inte sekretessbelagda.

Den som är part i ett ärende har normalt rätt att ta del av material som finns i det egna ärendet. Det kan handla om att man vill ta del av uppgifter i sitt eget försäkringsärende. Detta följer redan av bestämmelser i förvaltningslagen. Sekretess hindrar som huvudregel inte att en part tar del av handlingar och uppgifter i sitt ärende. Om parten inte får ta del av uppgifterna ska hen informeras om vad som finns i handlingarna som är av betydelse för att kunna ta tillvara sin rätt.

I vissa situationer kan en uppgift lämnas ut trots att den är sekretessbelagd. Försäkringskassan har till exempel uppgiftsskyldighet gentemot andra myndigheter.

En person kan lämna samtycke till att sekretessbelagda uppgifter som rör honom eller henne lämnas ut. Det gäller både utlämnande till andra myndigheter och till privatpersoner. Det kan vara aktuellt vid så kallade avstämningsmöten inom sjukförsäkringen. Samtycket är frivilligt.