Rehabilitering

Försäkringskassans samordningsansvar

Försäkringskassan ska utreda rehabiliteringsbehovet och samordna de insatser från arbetsgivare, hälso- sjukvården, Arbetsförmedlingen, socialtjänsten och andra myndigheter som behövs för att patienten ska kunna återgå i arbete eller kunna söka arbete.

Att samordna är att aktivt arbeta med att foga samman rehabiliteringsåtgärder så att de länkar i varandra, löper parallellt eller på annat sätt bildar en väl fungerande helhet. I detta ingår också att stötta patienten i kontakterna med andra rehabiliteringsansvariga och att verka för att dessa tar en aktiv del i rehabiliteringsprocessen. Detta förutsätter att alla som har en del i processen kontinuerligt hålls informerade om vad som händer och om eventuella förändringar.

Samordningsansvaret medför inte att Försäkringskassan övertar det ansvar respektive rehabiliteringsaktör har för genomförande och kostnader för insatser för patienten.

Arbetslinjen/arbetslivsinriktade åtgärder

Riksdagen har beslutat att den så kallade arbetslinjen ska gälla. Den innebär att så många som möjligt ska kunna försörja sig genom arbete och vid behov stöttas för att klara detta. Försäkringskassan kan samordna insatser från olika aktörer, till exempel arbetsgivare, företagshälsovård och arbetsförmedling, men också köpa tjänster från andra aktörer. Däremot kan Försäkringskassan inte köpa rent vårdande eller behandlande åtgärder, vilka ingår i sjukvårdens ansvar.

Plan för återgång i arbete/rehabiliteringsplan

Syftet med en plan för återgång i arbete är att få en överblick över alla de åtgärder och insatser som behövs för att patienten ska kunna få tillbaka sin arbetsförmåga. Planen är också Försäkringskassans verktyg för att samordna de insatser som olika aktörer har ansvar för till en fungerande helhet. Planen gör att alla inblandade aktörer vet sitt ansvar och det underlättar uppföljningen av åtgärderna. En plan för återgång tas oftast fram genom ett avstämningsmöte.

En plan för återgång i arbete upprättas av Försäkringskassan i ärenden där det finns en risk att en sjukskriven person inte kommer att kunna återgå i sitt vanliga arbete inom 90 dagar.

Syftet med en plan för återgång i arbete är att få överblick över alla de åtgärder och insatser som behövs för att den försäkrade ska kunna få tillbaka sin arbetsförmåga. Genom att Försäkringskassan tidigt i sjukfallet tillsammans med den sjukskrivne kommer fram till vilket mål som är rimligt och vad som krävs för att komma dit, ökar möjligheterna att förkorta sjuk¬perioden. Planen är också Försäkringskassans verktyg för att samordna de insatser som olika aktörer har ansvar för till en fungerande helhet.
En plan för återgång i arbete upprättas ofta i samband med ett avstämningsmöte.

Tidigare krav på att arbetsgivaren skulle lämna in en så kallad rehabiliteringsutredning avskaffades från 1 juli 2007. Idag inhämtas arbetsgivarens uppgifter ofta vid ett avstämningsmöte eller genom att Försäkringskassan begär att få ett utlåtande från arbetsgivaren.

Innan planen läggs upp gör försäkringskassan en utredning, så kallad SASSAM-kartläggning (Strukturerad arbetsmetod för Sjukfallsutredning och SAMordnad rehabililtering). Utifrån patientens situation beskrivs hela läget, eftersom andra faktorer än medicinska förhållanden kan påverka rehabiliteringsresultatet.

Planen kan innehålla medicinska åtgärder, vilka är sjukvårdens ansvar, men också arbetslivsinriktade åtgärder som vidtas av arbetsgivaren eller arbetsförmedlingen eller köps från andra aktörer. En vanlig orsak till att rehabilitering misslyckas är att behandlande läkare inte är helt införstådd med hur planen ser ut och därför inte meddelar försäkringskassan när det inträffar något som ändrar förutsättningarna, till exempel en depression eller operation. Planens uppläggning och målsättning görs så långt som möjligt gemensamt med läkaren, arbetsgivaren och patienten. Patienten har också ett ansvar att medverka i rehabiliteringen efter bästa förmåga.

Planen genomförs stegvis och när den är genomförd utvärderas resultatet av Försäkringskassan. Om någon av de planerade åtgärderna inte fullföljs kan planen avbrytas, varvid ersättningen kan dras in.

"Timing" av rehabiliteringsåtgärder

Att drabbas av långvarig sjukdom innebär för många att en krisreaktion utlöses. Ohälsa medför ofta mycket oro och osäkerhet. En patient i chock- eller reaktionsfas är inte mottaglig för rehabilitering. Patienten är inte heller mottaglig i bearbetningsfasen men kan då ibland vara i behov av stödsamtal.

Det är först i nyorienteringsfasen som patienten kan tillgodogöra sig mer omfattande arbetslivsinriktade insatser. Denna fas infaller vid olika tillfällen för olika individer. Försäkringskassan behöver få hjälp av läkaren med "timing", det vill säga att hitta den rätta tidpunkten för aktiva åtgärder.

Tidpunkten för en åtgärd måste balanseras mot utslagningseffekten, d v s effekten av att tiden bara går. Statistik visar att cirka 85 procent kan återgå i arbete efter 3 månaders passiv sjukskrivning, men att endast 35 procent någonsin återgår i arbete efter 8 månaders sjukskrivning.

Ibland kan tiden fram till nyorienteringsfasen kortas om patienten får hjälp med stödsamtal i bearbetningsfasen.

Motivation och konflikter

Under en längre tids sjukskrivning förändras ofta patientens självbild, så att motivationen för arbetsåtergång förloras. Läkaren kan spela en avgörande roll för att patientens motivation bibehålls. Utan läkarens stöd i motivationsarbetet har försäkringskassan små möjligheter att lyckas med en rehabilitering.

Konflikter på arbetet utgör inte någon sjukdom och ger i sig ingen rätt till sjukskrivning. Ibland kan en person ändå bli så påverkad av koncentrationssvårigheter, oro och sömnlöshet m m, att en kortare tids sjukskrivning kan bli nödvändig. Om sjukskrivningen förlängs uppstår vanligen ett allt större motstånd mot återgång i arbete. Parterna behöver snabbt diskutera en lösning. Annars minskar möjligheterna att överhuvudtaget kunna lösa konflikten.

Köp av tjänster

Försäkringskassan har begränsade medel för att köpa tjänster av utredande slag, exempelvis funktionsutredningar och medbedömningar. I de fall patienten bedöms kunna klara någon form av arbete kan även arbetsrehabilitering och kortare utbildning köpas.

Försäkringskassan ska enbart köpa utredningar  av producenter som Försäkringskassan har träffat avtal med. Producenterna som Försäkringskassan kan köpa av måste uppfylla de kvalitetskrav som Försäkringskassan beslutat om.

Försäkringskassan köper  bara utredningar. Det är arbetsgivarens ansvar att finansiera åtgärder som kan genomföras inom eller i anslutning till den egna verksamheten och Försäkringskassan får inte köpa aktiva rehabiliteringsåtgärder till arbetslösa sjukskrivna.

De utredningstjänster som Försäkringskassa köper kan exempelvis vara:

• medbedömningar
• funktionsutredningar
• arbetslivsinriktad rehabiliteringsutredning