Privatperson

Försäkringsanalys

Bakgrund

Handikappersättningen fick sin nuvarande utformning 1975 men har sitt ursprung i en ersättning riktad till synskadade som infördes 1934. Personer som hade en grav synnedsättning eller som helt förlorat synen fick enligt denna ersättning stöd från samhället. Sedan 1975 har även personer med grav hörselnedsättning garanterad rätt till handikappersättning. Förutom dessa grupper är dagens handikappersättning inte avgränsad till vilken funktionsnedsättning en person har utan en individuell bedömning görs av varje persons hjälpbehov och merutgifter.

Handikappersättning beviljas en person som har nedsatt funktionsförmåga i sådan omfattning att han eller hon behöver tidskrävande hjälp av annan i sin dagliga livsföring, behöver hjälp av annan för att kunna förvärvsarbeta eller i annat fall har betydande merutgifter till följd av funktionshinder. När rätten till ersättning bedöms vägs personens hjälpbehov samman med hans eller hennes merutgifter. För att beviljas ersättning ska funktionsförmågan vara nedsatt under avsevärd tid, vilket i detta sammanhang innebär minst ett år framåt i tiden, och att den blev nedsatt före 65 års ålder.

Aktuellt

Regeringen gav den 13 juni 2006 Försäkringskassan uppdraget att göra en översyn av förmånerna handikappersättning och vårdbidrag. Syftet var att göra en kunskapsöversikt och en kartläggning av de problem som finns med den gällande lagstiftningen, lagen (1998:703) om handikappersättning och vårdbidrag . Utifrån de problem som identifierades i rapporten påpekar Försäkringskassan behovet av att utformningen på handikappersättningen förändras. Försäkringskassan påtalar att lagstiftningen är föråldrad och inte uppdaterad till dagens samhälle och dagens handikappolitik eller förenlig med en modern syn på vad funktionshinder är. Dessutom framhålls i rapporten att det finns skäl att överväga om ersättning för hjälpbehov kan tas bort då det finns andra samhällsstöd som uppfyller det behovet bättre. När det gäller merutgifter inom handikappersättning saknar lagstiftningen tydliga riktlinjer och definitioner av vad som ska utgöra en sådan. Dagens utformning på handikappersättning skapar även vissa gränsdragningsproblem mellan olika huvudmäns ansvarsområden. 

Uppdraget redovisades i rapporten Kunskapsöversikt - handikappersättning och vårdbidrag (Dnr 45662-2006).
Läs mer!

Kunskapsöversikt - handikappersättning och vårdbidrag (pdf 176 kB, öppnar nytt fönster)

Mottagare av handikappersättning

Figur 1: Antal mottagare av handikappersättning fördelat på kön, december respektive år.

[Klicka här för större bild]

Källa: STORE och Försäkringskassans pensionsdatabas.

I december 2009 var antalet mottagare av handikappersättning 61 661 personer. Under de senaste 12 åren som redovisas i diagrammet ovan har antalet mottagare ökat med nästan 10 procent. Antalet kvinnor har ökat något mer jämfört med ökningen för män. Den 1 januari 2003 ändrades den nedre åldersgränsen för att få rätt till handikappersättning från 16 till 19 år. Det medförde att den ökande trenden mattades av då inflödet till förmånen minskade i de lägsta åldersgrupperna. De nya åldersreglerna påverkade inflödet fram till slutet av 2006. Utvecklingen under 2007 och 2008 pekar dock på att ökningstakten har dämpats jämfört med perioden före 2003. Mellan januari 2003, då åldersreglerna introducerades, och januari 2010 har den totala ökningen av antalet mottagare varit ca 1,5 procent. Det är oklart vad den avtagande ökningstakten beror på.

Bland mottagarna av handikappersättning i december 2009 var andelen kvinnor drygt 54 procent och andelen män var knappt 46 procent. Förhållandet mellan kvinnor och män är i princip densamma som för 10 år sedan. 

Figur 2: Handikappersättning fördelat på ålder och kön; antal och andel

[Klicka härför större bild]

Källa: Försäkringskassans datalager STORE. Avser december 2009. 

Kommentar: Staplarna i figur 2 visar antalet mottagare i respektive ålderskategori (vänster värdeaxel). Linjerna i figur 2 visar den relativa könsfördelningen i respektive ålderskategori (höger värdeaxel)

Handikappersättning kan beviljas tidigast från och med juli månad det år en person fyller 19 år. Den övre åldersgränsen är 65 år men om en person har beviljats handikappsersättning före 65 års ålder kan personen få behålla ersättningen, dock kan inte högre ersättning beviljas efter 65 års ålder. Eftersom det inte går att nybevilja ersättning efter 65 år finns inte heller något inflöde av nya mottagare i kategorin 65 år och äldre. Därmed är avmattningen av antalet personer med handikappersättning äldre än 64 år naturlig.

En tydlig tendens är att fler män jämfört kvinnor i de lägre åldersgrupperna, 19 – 24 år, har handikappersättning. En förklaring till detta kan vara att fler pojkar än flickor beviljas vårdbidrag. När dessa fyllt 19 år blir det naturligt att fler manliga 19-åringar övergår till handikappersättning. I åldersgrupperna över 35 år är förhållandet det omvända. En annan tydlig tendens är att andelen kvinnor inom respektive åldersgrupp ökar med ålder.

Den stora skillnaden mellan kvinnor och män i åldersgrupperna över 64 år kan till viss del förklaras med att antalet kvinnor i befolkningen i denna åldergrupp är betydligt fler än antalet män. Kvinnor har dessutom längre förväntad livslängd än män vilket innebär att de därmed lever längre med sin funktionsnedsättning vilket återspeglar sig även inom handikappersättningen.

Figur 3: Procent av befolkningen med handikappersättning år 2009.

[Klicka här för större bild]

Källa: Bearbetad data från Försäkringskassans datalager STORE och befolkningsstatistik från SCB. Befolkningsstatistiken avser 1 november 2009 och antal mottagare av handikappersättning avser sista oktober 2009. 

Figur 3 visar att bland befolkningen under 35 år är det vanligare för män än kvinnor att ha handikappersättning. I åldrarna över 35 år är det vanligare med handikappersättning bland kvinnor. Skillnaden är störst i åldrarna 55 – 75 år. Nästan 1,5 procent av kvinnorna i befolkningen mellan 60 och 69 år har handikappersättning vilket kan jämföras med ca 0,5 procent bland kvinnor i åldern mellan 20 och 34 år.

Olika ersättningsnivåer

Handikappersättning beviljas i tre olika nivåer. Den högsta nivån utgör 69 procent av prisbasbeloppet, mellannivån 53 procent och den lägsta nivån 36 procent. Vilken nivå en person beviljas beror på hjälpbehovets omfattning och merutgifternas storlek. Prisbasbeloppet fastställs årligen av regeringen baserat på konsumentprisindex (KPI) som är ett mått på hur konsumentpriserna utvecklas i landet.

Figur 4: Antalet mottagare av handikappersättning fördelat på nivå över tid.

[Klicka här för större bild]

Källa:  Försäkringskassans datalager STORE och Försäkringskassan pensionsdatabas. Exklusive personer med ”Annan nivå” (62 personer december 2009).

De flesta personer med handikappersättning beviljas den lägsta nivån och de som beviljas mellannivån utgör den minsta gruppen. Sedan 1998 har antalet personer med handikappersättning ökat med drygt nio procent. Ökningen har skett i de två lägsta ersättningsnivåerna där antalet mottagare av den lägsta och mellersta ersättningsnivån har ökat med 16 procent respektive 9 procent sedan december 1998. Mottagare av den högsta ersättningsnivån har minskat med nästan 6 procent mellan december 1998 och december 2009. Räknat från december 2002, det år med flest personer med den högsta ersättningsnivån, har antalet mottagare minskat med 1283 personer, nästan 9 procent. Denna andelsförskjutning från den högsta till den lägsta nivån förväntas fortsätta, främst på grund av antalet personer med den lägsta nivån antas öka samtidigt som övriga nivåer bedöms minska successivt. Förskjutning från den högsta till den lägsta nivån innebär att den genomsnittliga kostnaden per handikappersättning minskar.

Ett sätt att illustrera minskningen är att jämföra hur många prisbasbelopp som i genomsnitt betalas ut per mottagare (tabell 1). Eftersom prisbasbeloppet tar hänsyn till hur konsumentpriserna utvecklas i landet visar jämförelsen statens reella kostnad per mottagare av handikappersättning.

Tabell 1: Genomsnittligt antal prisbasbelopp per handikappersättning, på årsbasis.

Källa: Bearbetade siffror från Försäkringskassans datalager STORE.

Tabell 1 visar att statens reella kostnader per mottagare av handikappersättning minskat över tid vilket förklaras genom andelsförskjutningen från den högsta till de lägre ersättningsnivåerna.

Nedan jämförs hur stor del av prisbasbeloppet i genomsnitt som kvinnor respektive män beviljas i handikappersättning över tid. Med hjälp av denna jämförelse behöver man alltså inte ta hänsyn till att det är fler kvinnor än män som får ersättning och att större del av anslaget går till kvinnor.
 

Figur 5: Procent av prisbasbeloppet per mottagare över tid

[Klicka här för större bild]

Källa: Bearbetad data från STORE och Försäkringskassan pensionsdatabas. Avser december månad för varje år.

Figuren ovan visar att kvinnor i genomsnitt har lägre ersättningsnivå jämfört med män. Detta beror på att andelen kvinnor som beviljas de lägre nivåerna, 36 procent och 53 procent, är större jämfört med andelen av männen. I den högsta ersättningsnivån, 69 procent, är förhållandet det motsatta där andelen av männen som får 69 procent är högre jämfört med för kvinnor. Detta leder till att genomsnittlig utbetalning för kvinnor blir lägre jämfört med utbetalning till män. Figur 5 visar även att skillnaden i genomsnittligt beviljade prisbasbelopp mellan kvinnor och män sakta minskar över tid. En förklaring till det är att antalet män med högsta ersättningsnivån minskat snabbare än antalet kvinnor med samma ersättningsnivå.
 

Utbetald ersättning

Statens kostnader påverkas av antalsutvecklingen i de olika ersättningsnivåerna och höjningen av prisbasbeloppet som handikappersättningen är knuten till. Under 2009 betalades 1 1243 miljoner kronor ut till mottagare av handikappersättning. Det är en ökning med 51 miljoner kronor, ca 4,3 procent, jämfört med året innan. Kostnadsökningen beror främst på att prisbasbeloppet som handikappersättningen är kopplad till höjdes med drygt 4 procent.

Trots att antalet mottagare ökat senaste 8 åren med nästan 1 000 personer, ca 1,5 procent, har statens kostnader i 2009 års priser sjunkit med nästan 3 procent. Detta förklaras främst av andelsförskjutningen från den högsta till de lägre ersättningsnivåerna. Att kostnaderna i fasta priser minskat under 8-årsperioden kan till viss del också förklaras med att inflödet av handikappersättningsmottagare förändrats under perioden. Januari 2003 höjdes den lägsta åldersgränsen för handikappersättning från 16 år till 19 år. Den ändrade åldersregeln innebar att antalet nya mottagare av handikappersättning tillfälligt minskade. Från och med hösten 2006 påverkar de nya åldersreglerna inte längre antalet mottagare av handikappersättning.

Figur 6: Årliga utbetalningar över tid, miljoner kronor.

[Klicka här för större bild]

Källa: Försäkringskassans årsredovisning för verksamhetsåret 2009.

Administration

Handläggningstiden är ett mått på hur snabbt ett ärende handläggs av Försäkringskassan. Den mäts från tiden då ansökan inkommit till Försäkringskassan till expediering av beslut i ärendet. Försäkringskassan har som mål att fatta beslut i 75 procent av ärendena inom 120 dagar. Ur ett historiskt perspektiv har handläggningstiderna för handikappersättning varit långa men de har förbättrats stadigt fram till och med 2007. Under 2006 infördes en enhetlig handläggningsprocess inom handikappersättning vilket bidrog till fler ärenden kunde beslutas inom 120 dagar. Under det första helår som den nya handläggningsprocessen användes, år 2007, var effekten på handläggningstiderna som tydligast. Försäkringskassan klarade i genomsnitt att fatta beslut i 70 procent av ärendena inom 120 dagar.

Av figur 7 framgår också att andelen ärenden som Försäkringskassan klarade av att fatta ett beslut inom 120 dagar minskade under 2008. Det finns två förklaringar till detta. Den första förklaringen är att Försäkringskassan under 2008 genomgick en mycket omfattande omorganisation. Den gamla strukturen med 21 länsorganisationer har ersatts av 59 lokala försäkringscenter, 20 nationella försäkringscenter samt kundcenter för privatpersoner och partners. Omorganisationen innebar stor omlokalisering av ärenden och personal. Detta ledde till längre handläggningstider för de flesta förmåner som Försäkringskassan administrerar och handikappersättning var inget undantag. Den andra förklaringen är att Försäkringskassan under hösten 2008 intensifierat arbetet med att avsluta pågående ärenden längre än 120 dagar. Detta har också minskat andelen ärenden som avslutas inom 120 dagar, men har varit en nödvändig åtgärd för att få en ärendestruktur som skapat förutsättningar för myndigheten att framöver klara de mål myndigheten satt upp. Resultaten för 2009 speglar de förbättrade förutsättningarna som numer råder på Försäkringskassan att klara målsättningen med handläggningstiderna.

Figur 7: Procent av ärenden som avslutas inom 120 dagar.

[Klicka här för större bild]

Källa: Försäkringskassans årsredovisning.

Mer om handikappersättning